måndag 15 februari 2010

Battle of Chateauneuf

Det låter mer högtidligt än vad det verkligen var. En kväll med svärfar som började med en flaska och slutade med tre. Vinerna dracks således inte helt parallellt och det kan finnas en viss risk för alkoholbias i bedömningarna. Tävlingen delades in i tre kategorier: Bästa doft, bästa smak och bästa helhetsintryck.

På startlinjen: Bosquet des Papes 2005, Charvin 2000 och Vieux Donjon 2001.


Bästa doft: Helt överlägsen seger till Vieux Donjon 2001. Det vinet är helt sublimt för tillfället! Lika elegant som den finaste Bourgogne Grand Cru, som det dessutom påminner mycket om. Eteriskt är ordet. Jag orkar inte bryta ner doftens magi i molekyler, men det är så otroligt friskt och ändå djupt.

Bästa smak: Vieux Donjon 2001 har vissa problem att hålla de andra stången, och jag har samma känsla som senast. Det är nu eller aldrig för detta vinet. Det lätta och friska går igen i smaken men man kan i vissa ögonblick ana ättestupan i bakgrunden. Charvin 2000 verkar helt oberörd av sin ålder, och visar upp en helt annan koncentration. Jag har varit negativ om Charvin tidigare, men det kan jag inte alls förstå nu. Mörkare, tyngre men ändå helt utan vassa kanter och alkoholproblem. En aning stjälkigt vilket jag gillar. Vinnare: Charvin.

Lite orättvist för Bosquet des Papen att vara yngst och dessutom billigast, och det vinet hade det lite svårt mot de övriga. Jag gillade dock verkligen det vinet (första flaskan från mitt sexpack), men det har fortfarande en viss kantighet och vaniljaktig ton som jag tror kommer att försvinna. Som sagt tidigare, Bosquet des Papes 1998 är fortfarande en av mina största Chateauneufupplevelser, så jag är lugn.
Nå, bästa helhet? Jag är helt såld på Vieux Donjons doft, och då aromatik står högst i kurs hos mej får den trots allt första priset. Men jag är villig att ge Charvin samma poäng redan nu, och om ett par år är det nog ingen tvekan om vart priset går (91 p för båda). Bosquet des Papes 2005 (88 p). Det är heller ingen tvekan om att Chateauneuf är ett vin som måste lagras. Att bälja 2007:or som halva världen gör just nu måste vara kapitalförstöring av episka mått.
Får jag lov att presentera årets julklapp 2010:

En st Cigarbox guitar inhandlad på en bakgata i Memphis TN. Två kvastskaft, en cigarlåda och några gamla kapsyler. Dubbla micksystem (en för den groteska bassträngen och en för de tre tunnare). Vad man än spelar låter det som John Le Hooker. Houw houw houw.

3 kommentarer:

Vinosapien sa...

hej mmm

både donjon och charvin vinner enormt på att sparas. här är det struktur, ryggrad, elegans och finess som bygger vinet. visst finns här frukt, men också löjligt mycket mer.

att dricka 07:orna från donjon och charvin innan 2014 är inget annat än bortkastad njutning.

men att säga att alla 07:or från cdp ska sparas är kanske att överdriva en aning. jag har testat ganska många 07:or som varit enormt charmiga och löjligt drickbara. flera av dessa kommer att bli aningen bättre, men det är en sann fröjd att ta dessa på frukten.

MMM sa...

Hej VS,

Jag provocerar lite med mening med ett sådant uttalande. Jag är inte mycket för det extremt unga och fruktdriva - åtminstones inte i Chateauneuf som jag oftast tycker spretar åt alla håll innan femårsdagen. Men smaken är ju olika! Parker anger ju ett öppnat drickfönster för en hel del av 2007:orna.

Charvin imponerade på mej för första gången. Har ett gäng 2003:or kvar, som jag nu har fått upp hoppet om.

Finare Vinare sa...

Kul battle! Vi väntar nog med 2005 Bosquet till framåt 2013 sådär...

Årgång 2001 tycks vara perfekt att njuta i sin första mognadsfas just nu. Clos des Papes är ju underbar! Men de har gott om framtid, vi tror inte att vare sig Donjon eller Charvin viker ner sig än på länge...

:-)