lördag 24 april 2010

Lynch Bages 2002

Världen är rätt krånglig med en massa val hela tiden. Klart man försöker generalisera för att bringa någon form av ordning i allt slumpmässigt. Så min syn på Bordeaux 2002 är bestämd till att vara väldigt god, och det är med den ansatsen vi öppnar en flaska Lynch Bages 2002 till fredagsbiffen. Nåt får man ju hålla på.

Min syn är står fast, Bordeaux 2002 har en del trevliga attribut. En del Bordeauxer nådde rekordhalter i alkohol denna gröna årgång, vilket kan vara svårt att tro. Vinerna är väldigt täta, strama och klassiska på samma gång. Lynch Bages 2002 är inget undantag. Det är supertätt, fullpackat med tanniner och cassisfrukt och fuktig matjord. Riktigt bra och tuggigt om än inte ett dugg utvecklat.
Men så händer det oväntade. Vinet som var så bra en halvtimme bestämmer sej för att lägga ner alla sensationer. Lite ek och sura plommon är allt som är kvar. Chockerande försämring, och till slut har det t.o.m svårt att försvara sej från vår TV-termos-flaska Bouscassé 2005, som iofs visar sej från en trevlig sida idag. Låt ligga antar jag att detta påbjuder.

I övrigt blåser det för närvarande en del om vårt kära trätoämne, Robert Parker Jr. Jag hade egentligen inte tänkt att skriva mer om denne man, men det är svårt att låta bli. Han har alltid varit på krigsstigen mot Bourgogne (läs de gamla Wine buyers guide!), men något har eskalerat på sistone. Började det med den nu famösa gliringen mot "the anti-flavour wine elit" som inte värdesätter riktigt vin (läs Ch9 och Aussies)? Att den gliringen gick åt Bourgognedrickare är nog ett säkert antagande.

Det som förvånar vinvärlden denna gången är följande smaknotering av Clos de Tart 2006: "The biggest dissappointment was Clos du Tart 2006. Like so many red burgundies from 2006 seem to be, it was underripe, excessively acidified and almost textureless. It's a sham, and it is amazing how few people are willing to stand up to that such stuff exists" (76? p). Hygglig sågning - men vad står det egentligen? Var 2006 en grön årgång i Bourgogne? Knappast. Varför tillsätta syra om vinet är omoget? Får man ens tilssätta syra till Grand Cru Bourgogne? Men det som verkligen diskuteras är valet av ordet sham, bedrägeri. Han har ju stått inför skranket tidigare för förtal av Bourgogne, och det är kanske dags igen?

Samma månad kom följande drapa om vita Bourgogner: "I simply don't understand why people keep buying all these white Burgundies with seemingly only those from Domaine Leflaive and Coche-Dury being free from oxidation. It is truly one of the biggest scandals in the wine world" efter en dålig flaska Bouchard Montrachet 1999. Tja, Domaine Leflaive och Coche-Dury var sannerligen inte befriade från oxidation när detta var ett hett ämne i mitten på 90-talet. Idag är detta väl knappast ett ämne längre.

Båda provningsnoteringarna har såklart en politisk underton (finns t.ex inte ett enda dåligt omdöme om Clos de Tart 2006 i övrigt). Han är sur, men varför då? Hans position är ju ohotad. Varför då fylla provningsnoteringarna med uppenbara felaktigheter? Problemet är om någon tar dessa noteringar på allvar. Det jag har mest svårt att acceptera är att denna dynga har skrivits av världens mest inflytelserika vinkritiker. Hua.

7 kommentarer:

Frankofilen sa...

Nja, det var väl snarare 96:orna som var den första årgång där problemet med premox observerades på allvar. Och att detta problem inte är aktuellt längre har du väl fått helt om bakfoten. Följer man wikin har det till och med kommit in uppgifter om oxiderade nollfyror. Vem törs fortfarande lagra vit bourgogne? Ikväll blir det 2002 Puligny här hemma...

Anågende 2002 Lynch - har fingrat på en sådan här flaska ett tag så tack för titten. Fast obegripligt att en nolltvå går från från outvecklad och ung till stendöd på en halvtimme. Var flaskan helt koscher?

Tavastgatan sa...

Nej, problemet är inte löst och inte överspelat. Helt enkelt beroende på att man ännu inte vet varför vinerna oxiderar i förtid.

Dessutom är det inte Parker som bevakar och skriver om bourgogne i WA, inte sedan 2004, vad jag förstår.

Håkan sa...

Provade du vinet efter några timmar? När jag senast drack LB var det en 95a som var superöppen och bussig för att 2 timmar senare vara supersluten och helt ogin för att 4 h senare öppna upp sig och faktiskt bli riktigt trevlig.

MMM sa...

Hej alla,

En viss risk för oxidation finns det för allt vitt vin, och visst verkar det ha blivit mer normala nivåer nu jmf med f.a. 1996:orna där defektgraden verkar ligga runt 50% för vissa slott. Nu är jag ingen expert på defekta Bourgogner, utan det var mer ett exempel där Parker sågade all vit Bourgogne på en dålig flaska Bouchard. Han missar inte en chans att lufta sitt Bourgognehat. Exemplet med Clos de Tarten är ju betydligt värre. Sen är kanske frågan om man skall bry sej, Bourgogne klarar ju sej bra ändå (och 2006 Clos de Tart lär bara bli dyrare av denna sågning).

Lynch-Bages 2002 verkade helt frisk, men tyvärr tog flaskan slut på en timme (luftad i c:a en timme i karaff). Jag sparade ett halvt glas under kvällen och det var det glaset som slöt sej totalt efter ett tag. Tyvärr följde jag det inte längre en några timmar, så jag vet inte vad som hade hänt efter det. Fram till dess var det en alldeles utmärkt Bordeaux, om än inte något topplistematerial (c:a 90-91 p?).

Frankofilen sa...

Att det blivit mer normala nivåer beror väl kanske till viss del på att vinerna inte är så gamla ännu? Det finns gott om rapporter om oxiderade nolltvåor, och nu börjar nollfyrorna trilla in. Vad gäller Parkerbashing kan vi väl spara på nästa rond till ett annat tillfälle, men Boucharden var sannolikt inte den första oxiderade vita bourgognen Parker druckit. Jag håller för övrigt med honom om att det är en skandal om en av världens främsta regioner för lagringsdugliga vita viner plötsligt levererar flaskor som lägger sig på rygg efter sju åtta år trots att priserna inte sällan ligger över tusenlappen, gör inte du?

MMM sa...

Shit, jag har misslyckats totalt med denna posten. Visst är det trist med defekta viner, men min erfarenhet är att defektgraden är låg - har betydligt sämre statistik på vit Hermitage. Men visst var det en skandal på 90-talet. Kanske även på 2000-talet vi får se.

Det viktigaste exemplet i min Parkerbashing var hur han kan dricka en rad sockriga 2003 Chatauneufer och sedan avsluta med en ung Bourgogne och såga den för att den smakar surt (framför ögonen på sina medarbetare som hyllar den). Kan det bli mer oseriöst?

ASi sa...

Tillbaka till 2002, jag provade nyss en Château d'Angludet och den var också helt stängd. Jag tror också på 2002, men nästa försök blir nog inte förrän 2014.

Förresten, vad gnäller ni för? Ju mer Parker klagar på bourgogner, ju lättare blir de att köpa. RP tycker ju verkligen inte om viner med det minsta grönt i, uttnyttja det istället, ni som i likhet med mig gillar sådana viner!