lördag 3 april 2010

Raspail-Ay 2007

Rhôneviner ger onekligen fortfarande väldigt mycket för pengarna, speciellt om man håller sej till lite mer undanskymda platser än Chateauneuf och Côte-Rôtie. Det märks väldigt tydligt ikväll när vi provar de kvarvarande slattarna av Sociando och Poujeaux mot kvällens vin, Raspail-Ay Gigondas 2007.


När 250-500 kronors Bordeauxerna kippar efter andan, kommer detta vinet och sveper undan fötterna. Vilken förförisk doft av grillkol, örtkryddor och hallonreduktion. Smaken är lätt extraherad och synnerligen elegant och balanserad. Som Santa Duc fast tvärtom.

Parker kallar detta för Bourgogne i Gigondas, och jag förstår hur han tänker. Det är så smakfullt gjort, fjäderlätt men med en storartad komplexitet. Jag får lite Jadis 2004 feeling av alla smatterband och turkisk peppar. Ofiltrerad och lätt grumsig i glaset. Källarsvalt är det enastående, vid rumstemperatur börjar de 15 procenten bli lite aggressiva. Parker skriver att han fortfarande dricker 1978:orna av detta vin, så det är ingen brådska.

129 DKK hos Bergmanvin.dk. Snacka om klipp (90 p). Och här har Parker helt rätt för sej.

10 kommentarer:

Mina Vinare sa...

Hej MMM!

Med tanke på min sura kommentar i ditt förra inlägg måste jag erkänna att det känns befriande att läsa detta inlägg. Äntligen lite upprättelse ; )

/ MV

Laffen sa...

Hej,

Mina Vinare - håller med dig fullständigt i dina kommentarer i förra inlägget! Men som med mycket annat är det väl flockmentaliteten som styr - det är ju populärt bland i stort sätt alla som kallar sig "vinkännare" (iallafall europeiska sådana) att klanka ner på Parker så fort minsta tillfälle ges. Själv är jag rätt oförstående till denna kritik och tycker att det är rätt tröttsamt att för femtioelfte gången läsa att "Parker bara premierar ekdoftande fruktmonster" (något som inte stämmer om man synar hans faktiska bedömningar). Och beträffande Parkers stora "inflytande och makt" i vinvärlden (som många retar sig på) så ser är det väl inte Parkers fel att så många läser hans bedömningar (som tydligen smygläses av även MMM)? Om man INTE har samma preferenser som Parker är det väl bara att låta bli att läsa vad han skriver..

MMM - Din blogg är både informativ och intressant, och jag gillar din ärlighet beträffande vad du uppskattar och inte uppskattar. Men det hade känts befriande om du slutade spy galla över advokaten så fort du får chansen...(eller som omväxling hänvisade till europeiska källor som t.ex. Decanter, som jag tycker betydligt oftare än Parker är ute och cyklar i sina bedömningar...)

mvh
Laffen

MMM sa...

Hej båda,

Jag tycker inte det förra inlägget innehåller någon väsentlig kritik mot Parker, och kanske att ni läser in mer än vad som verkligen står skrivet?

Den enda kritiska punkten är att jag inte håller med om hans bedömning av Sociando-Mallet 2003. Den friheten tycker jag nog man kan få ha.

Jag kan iofs hålla med om att jag lika gärna kunde undvika att skriva om Parker överhuvudtaget, och bara om vinet. Men Parker finns ändå med överallt, han är den absolut viktigaste måttstocken och ofta helt avgörande för vad vinet kostar (och så är det den en av få onlinekällor till poäng som jag har tillgång till!).

Mina Vinare sa...

Hej Laffen!

Det var befriande att läsa din kommentar. Håller på pricken med om allt du skriver. Skönt att det finns andra där ute som har samsyn.

/ MV

Mina Vinare sa...

Hej MMM!

Jag kan förstå om du känner det som ett påhopp för en skitsak. Det var aldrig min egentliga mening. Jag har, som jag förmodligen utryckt tusen gånger, inget problem med att man har en avvikande uppfattning gentemot Robert Parker. Tur är väl det att vi inte alla dansar efter hans pipa. Jag har själv många gånger en avvikande uppfattning gentemot både Parker och andra kritiker.

Problemet för mig är att det ofta hänvisas till Parker när någon vill förmedla en negativ bild. Så snart det blir positivt är det betydligt mera sällsynt att det hänvisas till Parker. Jag har aldrig förstått varför.

Man behöver inte undvika att referera till Parker men man kan väl åtminstone referera till honom också i de fall man faktiskt tycker att han har rätt och där det råder enighet. Du skriver själv i ditt svar på min kommentar i förra inlägget att du filtrerar fakta för att visa din ståndpunkt. Varför då? För att skapa en känsla av sensation?

Självklart har man som bloggare ingen skyldighet att vara helt opartisk eller objektiv men det skadar ju inte att försöka förmedla en korrekt bild.

Jag har ganska bra koll på The Wine Advocate och låter mig inte luras så lätt. Däremot finns det förmodligen en ganska stor läsekrets som inte har tillgång till samma källa och fakta utan förlitar sig på det som skrivs på bloggarna. Det finns säkert många nytillkomna vinentusiaster i landet som kanske har bloggarna som främsta informationskälla och då är ju ansvaret betydligt mycket större för oss som bloggar. Varför filtrera fakta och förleda läsarna?

Det går ju att manipulera fakta precis hur som helst för att passa ens budskap men till vilken nytta – speciellt i en fråga om en så trivial sak som åsikter om vin?

Nu ska jag inte anklaga dig för att ha förvanskat fakta men däremot (kanske mot bättre vetande) för att ha undanhållit den.

En annan sak som ofta slår mig är hur lite erkännande Parker faktiskt får i sitt arbete med att framhäva nya producenter och regioner. Få kritiker är så entusiastiska som honom i dessa frågor. Självklart har han en enklare uppgift i detta arbete eftersom man kan förmoda att mycket presenteras för honom och att han inte behöver ägna mycket tid åt uppsökande verksamhet. Men ändå – någon surgubbe och konservativ stofil är han sannerligen inte.

Precis som Laffen skriver så uppskattar också jag dina ärliga och uppriktiga åsikter som avviker ganska friskt gentemot mina egna. Jag tycker inte att det är det minsta bekymmersamt att vi har olika uppfattning. Däremot hade även jag uppskattat att få lite mer referenser till andra kritiker och då speciellt sådana som du känner samhörighet med.

Vi tycker nog ganska olika beträffande viner och producenter från Châteauneuf du Pape tillexempel. Själv hade jag då uppskattat att få referenser till andra källor än Parker. Utan att generalisera så upplever jag att du ofta har en ganska avvikande uppfattning gentemot honom. Varför då inte söka en annan källa och hänvisa till denna istället?

Jag kan hålla på i det oändliga men jag tror (och hoppas) att budskapet nått fram vid det här laget.

No hard feelings som klyschan lyder och jag fortsätter att (kritiskt) läsa det du skriver. Precis som jag hoppas att du gör med mig!

/ MV

MMM sa...

Hej MV,

Bara en kommentar om mitt filtrerande av fakta: Jag skrev inget om Neal Martins poäng av Sociando-Mallet (2000, 2001 och 2003) under primörfasen, vilket kanske hörde till bloggposten. Men jag redovisade att poängen var satt under blindprovningar på senare tid. Att han under ren blindprovning av buteljerat vin sågar vinerna (2000+2001) anser jag vara betydligt mer intressant än de prognosbilder som de fick med fatproverna (provat helt öppet antar jag).

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Med risk för att annars bli tjatig så ska jag göra ett sista försök att förklara vad jag vände mig emot. Kanske har jag missförstått eller överreagerat och ropat vargen i onödan.

Först inleder du med att ifrågasätta Parkers 94 poäng i jämförelse med dina egna 86 för Sociando-Mallet. Så långt allt väl. Sedan berättar du att Neal Martin sågat samma vin i årgång 2000 och 2001 med hänvisning till hur han hällt ut vinet i vasken. Även detta helt okej. Den som nu inte har tillgång till The WA eller inte ids gräva djupare kommer nu att uppfatta saken så att Parker uppenbarligen har missbedömt vinet medan du och Neal är rörande överrens om att 2003an är kass. Problemet är ju att vad Neal tyckte om årgång 2000 och 2001 knappast är relevant ifråga om den årgång du provar – 2003. Möjligtvis är det intressant ur ett perspektiv där man mer generellt ifrågasätter slottet. Det jag inte förstår är varför du inte hänvisar till Neals 91 poäng för just årgång 2003. Det tycks som om Parker och Neal Martin är mer överens sinsemellan än vad du och Neal är.

Sedan tycker jag att det är konstigt att du inte hänvisar till Neal Martins höga poäng för årgångarna 2000 och 2001 (92-94 respektive 90-92). Att han nu flera år senare tycker vinet är helt ruttet borde ju få en att misstänka att det är något lurt med antingen just de flaskor han provar eller så är vinet sådant att det i en ung fas är tilltalande för att sedan rasa samman. I så fall spelar det ju knappast någon roll om man heter Robert Parker eller Neal Martin. Du skriver: ” Det jag inte förstår är hur Parker kan falla för ett ganska frukttunt vin med gröna sjukan.” Uppenbarligen har även Neal Martin fallit för det samma. Fast denna information undanhålls på ett elegant vis för läsaren.

Beträffande Chateau Poujeaux 1998 så tycker du att vinet är ganska bra med dina 88 poäng. Plötsligt anser du dock att läsaren inte behöver veta att även Parker gett vinet 88 poäng och att ni tycker lika mycket om vinet. Att sedan Neal Martin ansåg vinet betydligt sämre med sina försiktiga 82-84 poäng tycker du givetvis också att vi som läser inte behöver få veta. Jag begriper att man inte har någon skyldighet att hänvisa till allehanda kritiker men när jag läser inlägg som ditt blir jag lite irriterad över hur mycket det faktiskt går att vinkla åsikter till ens fördel. Andra som läser kommer kanske aldrig att reagera eller förstå utan leva i okunnighet. Dessutom kommer de att tycka att MMM är en kul typ som vågar sätta emot gurun Parker.

Kanske har jag överreagerat denna gång men i så fall beror det på att jag ackumulerat läst många tvivelaktiga saker i dina inlägg. Ofta har du fört fram starka åsikter som den som inte vet bättre har svårt att ifrågasätta. Det har mätts restsockerhalter med blodsockermätare och experimenterats i att försöka via kemiska analyser hitta karakteristiken för ett ”Parkervin”. Kul och uppfriskande inslag i den annars lite stereotypa bloggvärlden men ack så farligt i händerna på den som vill vinkla och förmedla tveksamma fakta till sin egen fördel. Du förmedlar i många fall en i mina ögon vinklad och märklig bild av sanningen som du ser den och flera är exemplen när du fått korrigera denna i efterhand.

Du är enormt duktig på att förmedla en högst personlig bild på ett engagerat vis och det är kanske det som bloggandet egentligen handlar om. Fast jag tycker nog att det finns ett problem när läsaren som kanske inte har så mycket att falla tillbaks på, kommer att förledas tro, att MMMs världsbild är den enda rätta. Provocera gärna och forstsätt sticka ut hakan men hänvisa gärna till fakta och källor på ett tydligare sätt.

Däremot måste man inte alltid vara neutral och tråkigt korrekt – Ett personligt och engagerat bloggande är nog ändå att fördra men det skadar inte att vara så transparent som möjligt.

/ MV

Anonym sa...

där satt den!

MMM sa...

Det du skriver är faktamässigt korrekt. Frågan är kanske hur mycket information man skall ha med i bloggpost. Jag föredrar korta poster med ganska lite bakgrundsinformation men med mer av en ögonblicksbild av hur vinet kändes. Att redogöra för vad varje kritiker har sagt om vinet under flera år skulle bli för långrandigt.

Idén med att nämna Neils senare blindprovningar (av två andra starka årgångar) var så klart för att stödja min tes om att vinet kan vara problematiskt när etiketten inte står på bordet. De omdömena skilde sej så markant från vad alla andra skriver (inkl Neils egna fatprovningar och WS). Det gjorde dem relevanta även för en annan årgång. I övrigt är det stor konsensus om att Sociando är helt förträffligt.

Så, jag nämner Neils senare provningar och Parkers 94 poäng för 2003:an. Där kunde jag såklart ha nämnt alla andra vinkritikers bedömningar. Parkers bedömning har en större genomslagskraft än alla de andra tillsammans, och är mest intressant för de flesta. Där kommer också frågan om hur lik en vetenskaplig rapport (i innehåll och längd) en bloggpost skall vara.

Du har rätt i att min blogg är hårt vinklad efter vad jag tycker är rätt, fel, bra eller dåligt. Ofta i en raljerande ton som, med rätt, kan reta upp en och annan. Den vinklingen är ju en variant, att vinkla den efter vad en man i Baltimore tycker är en annan.

Som jag skrev innan, jag kommer att vara ytterst sparsam med referenser till vinkritiker i fortsättningen. De tillför egentligen inget till mitt raljerande. Ev läsare har nog oftast rätt bra koll på ratingen ändå.

Mina Vinare sa...

Godkväll!

Jag ska inte veva vidare utan accepterar det du skriver. Jag tror inte att du i egentlig mening ville vinkla bilden fullt så mycket som jag antyder i min kommentar. Däremot hävdar jag att den som läser och har mindre koll kommer att köpa din argumentation rakt av och i värsta fall förmedla den vidare.

Jag minns inte var jag läste eller hörde det men Internet har skapat ett gigantiskt problem i att faktafel sprids okontrollerat och skapar närmast mytbildning.

Angående referenser till kritiker så tycker jag att det vore synd om du slutade helt med dessa. Man behöver givetvis inte alltid hänvisa till någon men det kan vara intressant i flera fall.

Jag som har bra koll på The WA men usel koll på övriga skulle tycka att det vore intressant att läsa fler hänvisningar till andra publikationer och kritiker. De gånger jag varit på provningar där det hänvisats till källor som Burghound och IWC har jag ofta tyckt att det varit en stor behållning att ta del av dessa.

The WA är inte heltäckande och andras synpunkter är enormt värdefulla men jag mäktar själv inte med att följa fler än en. Hade jag mer tid, andra behov så skulle jag inte tveka att följa andra kritiker. Jag har funderat i åratal på ett abonnemang hos Halliday för att få en djupare insikt i Australien men backat eftersom jag inte känner mig helt bekväm med hans smak (jag tar del av de omdömen som finns på producenternas hemsidor). Varför ska jag följa Halliday när jag inte fullt ut respekterar hans åsikter? Som källa för information över producenter och andra fakta är han förmodligen överlägsen samtliga kritiker hos The WA men hans och min smak matchar inte varandra och då spelar det liksom ingen roll längre hur duktig han är.

Lite på samma vis har jag upplevt din syn på Parker och de viner han framhåller. Det är ju ganska uppenbart att dessa i de flesta fall inte motsvarar dina förväntningar. Varför inte söka andra vägar? Jag skulle tycka att det vore riktigt kul att följa dina vinupplevelser och då det fyller ett behov, med kompletterande hänvisningar till någon annan kritiker än The WA.

Fortsätt gärna ”gräva” i Sociando-Mallet historien och försök hitta anledningar/förklaringar till varför det är som det är. Jag har ingen aning om hur vinet är och smakar och jag har heller ingen anledning att betvivla att det smakar illa och är starkt överreklamerat. Det var aldrig den frågeställningen som jag hade invändningar emot.

Ha det gott!

/ MV