torsdag 1 april 2010

Sociando-Mallet 2003 vs Poujeaux 1998

För tillfället är det ingen tvekan om att Bordeaux är vinvärldens nav. Rapporterna om de första fatproverna från årgång 2009 börjar strömma in och det är både fascinerande och lätt skrämmande läsning. Jag antar att ni har hört om de enormt höga alkoholhalterna, med 15.5% för Troplong-Mondot som kronan på verket? James Suckling är först ut med sina omdömen, och enligt honom är 2009 en årgång som passerar 2000 och 2005 i kvalitet. Men de verkliga priserna avgörs som vanligt av vilket ben som Parker ställer sej på. Han brukar ju inte vilja hålla med Wine Spectator (han hissar 1990 och 1996, WS 1989 och 1995), men visst luktar det höga poäng även från advokaten. Sen väntar vi bara på en dissning från de sura engelsmännen för att allt skall kännas som hemma. Vad tror man då själv om 14.5-15.5% i Bordeauxer? Svårt att säga. Dessa viner är ju så dyra att de oftast hamnar i rena vinprovningar, snarare än att lagras till kommande släktmiddagar. Skall man klara sej i en blindprovning idag duger det inte att hålla 12%.

Vad jag förstår har dessa alkoholhalter uppmätts utanför slotten, och är säkerligen inte de som kommer att stå på etiketterna. Fransmännen har en lång tradition av att undermärka alkoholhalten, kanske för att distansera sej från nya världen (13.0% i La Mouline 2003???). Det hade varit intressant att veta de verkliga alkoholhalterna i Bordeaux 2003 och 2005. Kanske är halterna i 2009 ganska normala i dagens Bordeaux?
För att komma i Bordeauxstämning provar vi ikväll två cabernet-Bordeauxer mot varandra, Sociando-Mallet 2003 och Poujeaux 1998:

Sociando-Mallet 2003:
Lite grådaskig färg som börjar bli ett kännetecken för Sociando. Men doften är det inget fel på! Massor av cabernetcassis, en del ek och lite av den där gröna paprikan som Sociando alltid har. Klart fruktdopad med ändå lite ihålig i smaken med de klassiskt gröna omogna tanninerna. Hur lyckas man med det 2003? Lite hård och opolerad med en hård bitter avslutning.. Detta är ganska mycket bättre än 2001:an, men jag är fortfarande skeptisk till detta slottet. Det är ungefär i nivå med Chateau Verdignan. men kostar som bekant en 4-5 ggr mer. Var Parker hittar 94 poäng är svårt att förstå (86 p). Det är smärtsamt att jämföra detta vinet med Calon-Segur som vi drack förra helgen. Dock den bästa Sociando som vi har öppnat.
Chateau Poujeaux 1998:
Tydligt mer mogen i både färg och doft. En helt annan doftpalett av rostade barriquer, stallighet och mjuk plommonfrukt. En charmör jämfört med glaset bredvid. Ihopsmält smak av samma typ som i doften, mjuka tanniner. Klar syra och en aning tunn i eftersmaken. Smaken är som baken, men jag föredrar definitivt Poujeaux. Är det ett vin man vill sitta och inhalera till en god Spotifysession efter maten- så är det definitivt Poujeaux (88 p). Men visst - inget av vinerna tillhör någon årsbästa lista.
Ingen större lycka för Sociando nu heller. Och vinet ser ut att ha det svårt när det jämförs blint med sina kamrater. Neil Martin sågade bara för någon vecka sedan Sociando 2000, och i samma publikation åkte 2001:an ut i vasken när den provades blint. Det jag inte förstår är hur Parker kan falla för ett ganska frukttunt vin med gröna sjukan. Men det är kul att han är lite oförutsägbar ibland. Således kan vi kanske vänta en sågning av 2009...

3 kommentarer:

Mina Vinare sa...

Hej MMM!

Det var ett tag sedan vi hade en riktig holmgång beträffande Parker och egentligen borde jag passa mig för att åter ge mig in i en sådan men denna gång kan jag inte låta bli.

Jag förstår inte varför det alltid ska klankas ned på Parker så snart det dyker upp ett vin som inte faller en i smaken. Jag har själv inte provat något av vinerna ifråga och har därför ingen uppfattning om vinerna i sig. Däremot blir jag genast nyfiken att kontrollera fakta när jag läser inlägg som dessa. Vad finner man om man söker hos The WA?

Jodå, visst har Sociando-Mallet 2003 fått 94 poäng av Parker. Du anger dina poäng till 86 och tycks hämta stöd i att Neal Martin sågat årgång 2000 och 2001 men vad tyckte Neal Martin egentligen om 2003an? Jo, han har bedömt vinet till 91 poäng med följande omdöme:

“This has much more typicity on the nose, very Saint Estephe with an attractive earthiness, touches of black tea and green pepper. Good definition and vigour. The full-bodied palate is backward with firm tannins, but well balanced and certainly fully ripe with pure cassis and black cherry fruits. Good length. Impressive. Drink 2010-2020. Tasted January 2007.”

Låter inte som om han är helt oense med chefen?

Studerar man Chateau Poujeaux 1998 blir det ännu intressantare. Du tycker att vinet är bättre än det föregående vinet och ger det 88 poäng. Inte någonstans framgår det vad Parker tycker. Du har naturligtvis ingen skyldighet att referera till det men eftersom hänvisningen sker i det ena fallet så hade det varit intressant med en hänvisning även i detta fall.

En enkel kontroll visar att ni är helt överens. Parker gav även han vinet 88 poäng redan i april 2000. Undra vad Neal Martin tyckte?

Det vet jag och han tyckte att 82-84 poäng räckte med följande omdöme:

“A light berried nose. Closed. Floral. Spicy palate but lacks ripeness - a little green and stalky. Still has Poujeaux classy feel about it so it could make fine early drinking. Tasted May 2000.”

Jag bryr mig inte ett dugg om du och Parker har olika uppfattning om vin men det skulle kännas uppfriskande om hela bilden någon gång kunde förmedlas istället för lösryckta bitar som tycks passa opinionen.

/ MV

PS. Ännu märkligare är det att läsa i Neal Martins databas beträffande Sociando-Mallet 2000 och 2001. I april 2005 tyckte Neal att 92-94 poäng var okej för 2000an (Parker 93p). I november 2001 tyckte han att årgång 2001 hade potential för 90-92 poäng (Parker återigen på 93p). Tydligen har Neal haft några dåliga erfarenheter av vinerna nyligen men betyder det att Parker är en idiot och Neal en hjälte? DS

PPS. Han heter för övrigt Neal Martin och inte Neil Martin men även den faktakontrollen var väl för svår. DS

MMM sa...

Ouch - den rättningen på stavningen sved en aning.

Att vara kritisk mot några enstaka Parkerbedömningar är väl ganska naturligt när han släpper tusentals omdömen per år. I stort har han mer rätt än de flesta, det anser även jag.

Neal Martins ranking av Sociando-Mallet den senaste tiden har varit väldigt skild från de fatprover han grundar sin första bedömningar. "A disgraceful pile of shit" var hans titel på 2001:an för ett tag sen. Neals kritik av årgång 2000 (blint) var ju inte nådig heller. Tyvärr har inte Parker själv provat någon av årgångarna på mer än fyra år. Kanske vinet i fatprovsfasen upplevs klassigare än det verkligen är? Och varför kommer dessa helt skilda bedömningar inte med när man söker på vinet?

Visst, jag filtrerar fakta för att visa min ståndpunkt. Ett toppvin borde klara även en lindrig filtrering, men Neals sågningar är ju inte normalt för ett 93-94 poängsvin.

Neal hade fel om Poujeaux 1998 och väldigt rätt om La Chapelle 2003. Totalt sett håller jag Neal som en minst lika bra kännare som advokaten, och ett bra komplement.

Och jag har en fin vertikal av 90+ poäng Sociando att erbjuda för alla tvivlare av slottets mediokra kvalitet. (jag har försökt sälja skiten men ingen bjuder).

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Vinerna som så, har jag varken någon uppfattning om eller intresse av. Jag anser Bordeaux alltför dyrt och riskabelt i förhållande till utdelningen. Dessutom handlar jag aldrig vin i andra hand på grund av den riskfaktor det faktiskt är. Hur många ”dåliga” vinupplevelser som beror på tvivelaktiga flaskor gentemot dåligt vin skulle vara kul att veta.

Självklart har Parker fel. Inte bara ibland utan förmodligen ganska ofta. Även en kritiker borde ha en dålig dag på jobbet. Dessutom tror jag att du har en poäng beträffande fatprover. Förmodar att det finns många viner som har större potential från fat än väl på butelj. Parkers slutbetyg anges ju i regel baserat på prov från butelj (om än nybuteljerat) och inte från fat så i hans fall kan man inte skylla på fatprov. Kanske har Neal gått i fällan eller så har han drabbats av dåliga buteljer nu i efterhand. Den brittiska marknaden är välkänd för sin handel med andrahandsbuteljer på den grå marknaden. Britterna lär dominera marknaden för uppköpta konkursbo från restaurangmarknaden och fan vet hur många defekta viner det resulterar i.

Nu hävdar jag inte att Neal utsatts för defekta flaskor men man bör alltid vara frågande när det talas om "A disgraceful pile of shit" när det handlar om vin som samme kritiker rosat förut.

Om Neal är en lika bra eller bättre kritiker än Parker står var och en fritt att avgöra och i slutändan är det den egna smaken som är avgörande.

Problemet jag har är att fenomenet med att belysa Parkers brister är betydligt populärare än att framhäva hans fördelar.

Sällan påtalas det när man anser andra kritiker ha fel. Hur många gånger har du läst att man refererar till hur man anser andra kritiker haft fel? Munskänken förslagsvis?

Du är inte den förste (eller siste) bloggaren som belyser diskrepanserna men har svårt att påtala när det faktiskt stämmer. Jag har läst mången värre exempel än ditt och närmast exploderat av ilska men lagt det år sidan och gått vidare. Jag tycker bara att det är så trist att det sprids en bild av Parker som inte helt stämmer med verkligheten. Det är nackdelen med Internet och bloggandet – många åsikter och ”filtrerad fakta”. Sensationsjournalistik?

/ MV