lördag 31 januari 2009

Fontanafredda Coste Rubin 2001 vs Clos des Papes 1998

De roligaste vinkvällarna är de som uppstår spontant ur luften. Ikväll hade jag öppnat en gammal bekant för mys framför TV:n - Fontanafredda Barbaresco Coste Rubin 2001. Strax efter ringer det en gammal polare som blivit utelåst i kylan och får komma på middag istället. När svärmor dessutom dundrar in vid sjusnåret får jag ta en tur ner till vinkällaren igen. Då alla inblandade är glada vindrickare känns det som att det är läge att öka ambitionsnivån en aning - upp kommer jag med en Clos des Papes 1998. Vinet var en del av samma blandlåda som innehöll Bosquet des Papes 1998 Chantemerle och kostade 400 DKK för ungefär ett år sen på Vinforum.

Fontanafreddan har vi provat flera gånger, och jag har varit uppe i dryga 90-poängs nivåer varje gång. Att vinprovning är en jämförandes konst blir tydligt idag - och Coste Rubin kommer antagligen att få en riktigt tung match.

Glas 1: Fontanafredda Barbaresco Coste Rubin 2001. Vinet ser otvetydligen ut som Nebbiolo med en tegelfärgat utseende. Det har lite svårt att komma igång - och ekkaraktären slår igenom ganska rejält. Med tiden kommer lite av den där känslan av "blomsteraffär i en förmultnande skog" som jag förknippar med detta vinet. Syran är ganska tilltagen och intensiteten kanske inte på topp. Det kan bero på att detta vinet har framtiden bakom sej (ej troligt) eller på det som osar i glaset bredvid (troligt).


Glas 2: Clos des Papes 1998. Här har ljudkillen maxat all frekvenserna på equalizern! Vinet ser ut som det vore tappat på flaska igår, och doftar nästan bedövande av varm jordgubbig frukt, vitpeppar och ett uns av rökta korvar. Smaken är bland det mest balanserade jag har upplevt! Helt torr men ändå full av varm solmogen frukt - härlig balanserad syra som kittlar på tungan och tanniner som stadgar upp vinet. Den varma frukten pulserar i vågor genom tanningreppet och mynnar ut i en lång lång vitpepprig eftersmak. Av 14% alkohol märks ingenting - detta vinet är lätt på fötterna som en gymnast på Red Bull.
Nu är det kanske ogint att börja bedöma vinet mot resten av världssortimentet - men det är väl därför man håller på? Vinet är superbalanserat och barnsligt gott - men är det särskilt komplext? Eller är det bara för ungt? Jag saknar en dörröppning till en undre mörkare och mer komplex värld. I min lilla vinprovningsvärld kan ett vin som Clos des Papes 1998 aldrig vara aktuell för mer än 91-92 poäng. Men det är verkligen gott nog - och gästerna är mer än hänförda av vinets charm och fruktighet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

(A): "...lätt på fötterna som en gymnast på Red Bull."

Strålande. Blir sugen på att öppna själv...

Mina Vinare sa...

Kul att du gillade 1998 Clos des Papes. Tycker själv det är en av de lite svagare prestationerna från egendomen med tanke på förutsättningarna. Själv satte jag 91 poäng senast så vi börjar nog förstå varandra nu?

Parker var mer negativ med först 89 poäng som sedan höjdes till 90. Specialprovningar i Skåne arrangerade en vertikalprovning i höstas. Du kan läsa mer här.

http://mina-vinare.blogspot.com/2008/09/tio-pvar.html


Ha det!

/ MV

MMM sa...

Hej MV! Tack för länken - det låter som vi bedömde det lika för en gångs skull!

Jag var nog mer positiv än du, men jag hade å andra sidan inte de andra årgångarna bredvid. Jag får nog säga att Bosquet des Papes lyckades bättre under 1998 - och framförallt då den vanliga cuvéen som fortfarande är helt magnifik. Men det var gott och väldigt lätttillgängligt - och vem vet vad som döljs under ytan. Detta vinet kändes yngre än alla Bosquet från samma år.

Mina Vinare sa...

Hej MMM!

Bosquet des Papes är väl inte den mest spännande producenten i distriktet men pålitliga är de. Dessutom ofta klart prisvärda. Under åren har ofta firmans viner dykt upp i både unga och äldre årgångar. Klarar sig alltid bra. Håller med om en lite mer mörk och åldrad känsla rent generellt i deras vin. Clos des Papes känns ofta rödare och mer burgundisk i sin stil. Friskare på något vis.

Ha en bra söndag!

/ MV