Cave de Papes Les Closiers 2004

Nyss hemkommen från en veckas tjänsteresa i Mumbai eller Bombay som engelsmännen säger. 19 miljoner invånare på en yta mindre än Stockholm - 35 till 40 grader varmt - smustigt och obeskrivbar misär. Men också en stor dos vänlighet och genuint intresse av en blekfet västerlänning.

Två saker som man dock inte kan uppleva i Indien är gott vin och oxkött - så det skriker min kropp efter så fort väskorna placerats i hallen. Det odlas iofs en hel del vin i Indien, men kvaliteten är rejält sviktande. Efter diskussion med bartendern på hotellet så är det stora problemet den stora efterfrågan av vin från den växande medelklassen i Indien och de skyhöga tullarna (c:a 200%!). De inhemska vinerna säljs slut omedelbart till överdrivna priser (med indiska mått). Det finns inget incitament att göra kvalitetsviner med de premisserna.

När den stora entrecôten fräser på grilljärnet drar jag med en förväntansfull suck korken av kvällens vin Cave de Papes Les Closiers 2004. Vinet såldes till extrapris på Superbrugsen för några månader sen för 99 DKK. Normalt sett brukar deras "tilbud" inte vara så mycket att lägga i källaren - men detta vinet kom med en utmärkt recension från Wine Spectator (90 p). Det gick för övrigt knappt att missa - recensionen var tryckt utanpå etiketten som ett tungt försäljningsargument. Lite varningsflagg således - men priset motiverade ändock ett inköp av tre flaskor. Druvblandningen uppges till Grenache, Syrah, Mourvèdre och Cinsault - lagringen en blandning av foudres och små ekfat.

Vinet är relativt mörkt i färgen - jag hade nog väntat mej en lightversion. Den initiala doften är ganska sparsam med en tydlig ton av anis. Det känns nästan som man tappat en flaska pastis i druvpressen. I munnen är det väldigt slutet och ganska vresigt med mycket tanniner och hel del syra. Chockdekantering anbefalles skyndsamt.

Lite mer tid och vinet börjar ge tydliga aromer av körsbär och jordgubbe. Brettfaktorn känns låg - och jag kan inte hitta något av den gummiaktiga tonen man kanske hade kunnat vänta sej. De sista glasen börjar ge en antydan vart detta vinet kommer ta vägen med lite lagring. Ett korrekt och områdestypiskt vin som inte skäms för sej till den enklare biffen. Och visst behöver man dylika flaskor i källaren också - kvaliteten motiverar priset med råge. En restrött och jetlaggad själ fann i alla fall lite buteljerad frid.