fredag 30 januari 2009

Mumieprovning i St Julien

Ikväll skall det ske! De gamla off-vintage liken som jag har samlat på mej under hösten skall öppnas och värderas av mej och Doktorn. Viner av denna typen är rena lottsedlar med ganska dåliga odds (skall det visa sej) - och trots väldigt namnkunniga slott kostar dessa flaskorna nästan ingenting på begagnatmarknaden. Etikettsdrickarna köper tydligen inte helt blint i alla fall.

Vi börjar bakifrån i kronologisk ordning: Léoville Las Cases 1956.

1956 är en bra årgång för svenska tennis och slalomstjärnor, men inte för röd Bordeaux. Året är mest känt för den stora frosten som slog ihjäl en massa vinrankor. Malbecdruvan raderades i princip ut, och återplanterades aldrig i någon större utsträckning efter det. Léoville Las Cases 1956 är grumligt brunröd i färgen - och doftar vedervärdigt av katrinplommon och ättika. Detta får Tutanchamon att framstå som en nyduschad hunk. Rätt ut i vasken.


Léoville Poyferré 1969: En årgång som tydligen liknats vid en SJ-smörgås, "inget i mitten och torra kanter". Vinet är det tätaste i färgen av alla viner ikväll och det ser ut och doftar ganska lovande från start. Tyvärr kommer det nästan direkt en ton av kokta rödbetor och gammal källare som blir direkt outhärdlig. Korkskadad? Rätt ut i vasken.

Kvällens 58-poängare (RP) Léoville Poyferré 1974 var utan tvekan det vin jag hade minst förväntningar på. Vinet är väldigt lätt i färgen, men det doftar underbart av färsk hallon/jordgubb/cassis med en tydlig rostad ekton. Vinet framstår som en lagrad Côte de Beaune med en markerad syrlighet - men vinet har balans och charm. Eftersmaken är stroboskopiskt kort, men det funkar väldigt bra till kvällens mat (lerkärlsstekt majskyckling). Inga 90 poäng, knappt ens 80 - men betydligt mer än 58! Vi dricker vinet under flera timmar, och den sista slatten är den absolut bästa. För 100 kr är detta faktiskt inte alls illa, även om motståndet är svagt ikväll.


Ducru Beaucalliou 1975 är sist ut i matchen, och både ser ut och luktar som ett "modernt" vin. Det är otvivelaktigt Bordeaux med alla attribut på plats som cassisfrukt och ek. Det smakar dock ovanligt slankt - hög syra, relativt låg koncentration och lite gryniga tanniner. En lätt oren ton kommer och går - och jag är inte alls charmad av detta vinet. Det är hårt och lite ovälkomnande.

Kvällens vinnare blir, för mej, helt oväntat Léoville Poyferre 1974.

20 kommentarer:

Mina Vinare sa...

Hej MMM!

Vad säger man? Friskt vågat hälften vunnet. Hade du köpt Bag in Box hade du inte behövt hälla ut vinet i vasken. Samtidigt hade du varit en erfarenhet fattigare. Välkommen i gänget!

Trevlig helg!

/ MV

MMM sa...

Ja, vad skall man säga? Det var rejält sämre än vad jag hade drömt innan provningen. Man drömmer ju om att kunna öppna en gammal utdömd årgång och få en oförglömlig upplevelse. Bordeaux var inte bättre förr (pre 1982) är väl den lärdomen man kan dra antar jag?

Kostnaden för hela provningen var 650 kr, och det får man inte ens en femtedels Las Cases i dagsläget.

Frankofilen sa...

Härlig arkeologi! Nej Bordeaux var nog inte bättre förr. Har du kollat vad Broadbent tyckt om dessa flaskor?

MMM sa...

Jag har inte tillgång till Broadbent - men jag tror det var han som fällde kommentaren om tågsmörgåsen...

Niklas J sa...

Jag är imponerad du lyckades gräva fram en 56:a! Jag har under alla år jag provat Bordeaux endast stött på, och testat en 56:a nämligen Ch. Gilette. Den var dock helt ok när den dracks i början av millenniet.

Las Cases var ju knappt värt namnet under 50-,60- och en bit av 70-talet så att de buteljerat 56 är ingen överraskning. Fascinerande med årgången är just köldknäppen du nämner och som slog hårdast mot Saint Emilion. Många fick återplantera en majoritet av markerna och lyckades ändå producera något av seklets mäktigaste fem år senare i år 1961! Få tycks minnas det faktum att flertalet slott gjort 61:or på mycket unga stockar, viner som klassats som seklets bästa!

Att 1975:an inte föll i smaken förstår jag. Tycker de flesta jag provat varit i rejäl obalans mellan frukt och tannin. De torra tanninerna är inte kul i 1975 och gå hela vägen till de stora slotten. Bara ett par år sedan Cheval Blanc provades och den var inte kul. Såg den nyligen för en ganska billig slant och jag förstår varför den inte är dyrare...

Men, sådana här provningar är skitkul! Plötsligt händer det....

MMM sa...

Hej Niklas! Skörden 1956 måste ha varit väldigt liten (och dålig) - inte en enda Bordeaux finns listad på Cellartracker.

Jag har ingen riktig koll på Malbecdruvans inverkan på smaken, men nog borde Las Cases ändrat stil efter det året. Druvan odlades ganska ymnigt i Bordeaux före frosten.

Min första 1975:a - och är alla vin i denna stil köper jag hellre 1981 eller 1983. Det var mycket tanniner för pengarna trots 34 års ålder.

Mr J sa...

I Broadbents Pocket guide to wine vintages från -95 står följande om -56: "One of the most dismal post-war vintages. Most severe winter since 1709. Summer cold and wet. Avoid."

Mr J sa...

Glömde att skriva att det var en rolig provning att läsa om.

Niklas J sa...

MMM, få 75:or har undvikit de dominanta tanninerna så köp hellre 1981 som du nämner. Underskattat, precis som 1979 och 1999. 1983 är ett svårt år och inte helt olikt 1975 även om frukten är bättre. Men vissa har gjort det bra och jag minns många fina köp av 83:or från bl a St Julien men än mer Margaux. Hade närmre ett dussin Ducru 83:or som jag köpte när bolaget reade ut dem i mitten av 90-talet. Sista drack jag för snart tre år sedan och då var den på väg kracka samman men innan dess, höll de fint även om det inte var en märkvärdig Ducru.

MMM sa...

J> Tack!

N> Jag har provat Las Cases, Poyferre och Lynch Bages från 1983 - och alla har varit mycket bra. Lynch Bages tror jag är den bästa Bordeaux jag någonsin har provat! 1979 har jag aldrig kommit förbi - men 1999 har varit väldigt charmigt. Det är kul att varje årgång har sin egen stil.

Café Rotsunda sa...

Jag har nog lyckats prova ett 50-tal slotts 1975:or, och med undantag av en handfull som fick fullt godkänt och lite däröver (Laville-Haut-Brion var allra bäst,följt av Latour, Cheval Blanc och Haut-Brion), är det en årgång som jag aldrig skulle köpa av, oavsett pris.

Det sägs rätt ofta att "det var bättre förr", i alla fall när man talar om de klassiska distrikten. Hur många gånger jag har hört "man gör inte längre så klassiska viner som förr" vet jag inte, men jag blir trött bara jag hör första stavelsen om detta.
Helt klart, bevisligen, gör man bättre viner överallt i världen idag. Ingenstans gjorde man bättre viner än idag.
De riktigt stora årgångarna förr byggde mer på "tur" än på terroir och skicklighet. Hur många sådana finns det egentligen före 1990? Och jämfört med alla klena årgångar är de ytterst få. Idag gör man betydligt bättre viner tack vare större medvetenhet och kunskap inom odling, vilket har revolutionerat kvaliteten sedan 1990-talet. I Bordeaux, till exempel, var det nog inte mer än 10slott som sorterade druvor före 1990.
Dock kan det vara spännande och även gott att dricka äldre bordeaux, från 1958, 1961, till och med 1970 och 1974, men framför allt från 1982, 1983,, 1986 (knappt ens mogna), 1989 och 1990.
Men helst dricker jag yngre viner. De är bättre.

Niklas J sa...

Michel, intressant du har Cheval Blanc på listan. Jag tyckte inte alls det var harmoni i den men å andra sidan; flaskvariation är väl en del av det när vi snackar äldre vin.

Annars håller jag med om att "tur" var något många förlitade sig på förr. Men jag vill nog ändå flytta din gräns tillbaka till åtminstone 85-86 då jag tycker det börjar hända något mer intressant och en jämnhet infinner sig i vinerna...

Café Rotsunda sa...

Niklas,

Helt klart är det flaskvariation i äldre exemplar. Dessutom gjorde jag just den provningen (med Cheval Blanc) för drygt tio år sedan. Idag är nog frukten död, men tanniner lever troligen i allra högsta grad. Det är just problemet med 1975.
Visst finns det en tydlig skillnad i stil från mitten av 1980-talet och framåt, men jag håller nog årgångarna som den större faktorna före produktionen.
1984 var en riktigt tuff årgång som man helt klart hade lyckats bättre med idag.
1985 har alltid varit charmig och god, och håller faktiskt fortfarande. Egentligen är det urtypen för riktigt bra årgång, men "vinkännnare" menar att vin ska ha en större struktur och inte vara lika god från dag 1 som 1985, därför anses det bara vara "bra".
1986 är också tydligare märkt av årgången än modernism - och det är nog överlag en av de bättre årgångarna på 1980-talet.
1987 hade också kunnat göras betydligt bättre om man hade förlitat sig på modernare metoder och kunskap - och det är just den här årgångar jag tar med i beräkningen när jag flyttar fram moderniseringen i Bordeaux ett par åt.
Trippelårgångarna 1988, 1989 och 1990 var strålande, men återigen mer märkta av "tur med vädret" än verkligt stor vinmakarkonst. Dock alldeles förträffliga.
Men det var under de fyra första årgångarna på 1990-talet, som var svåra och egentligen inte särskilt bra, som de bästa slotten tack vare moderna metoder och ordentlig sortering faktiskt lyckades göra bättre viner än vad som har kommit ut av motsvarande årgångar tidigare.

MMM sa...

Skall bli intressant att prova 2007:orna - förutsättningarna det året motsvarar kanske 1974 vädermässigt? Regnigt och djävligt - men vinerna kommer säkert att hålla bra klass för det.

Det har blivit bättre med modern teknik och ekonomi att sortera bort skrafset.

Niklas J sa...

Ok Michel, förstår ditt resonemang även om jag funnit såväl 1985 som 1986 ha producerat oerhört många bra viner och då känns begreppet "tur" som hårt. Däremot håller jag med dig om 88-90 för där är variationen på tok för stor för årgångarnas potential...

Vissa slott började dock medvetet sitt arbete tidigare än 1990. Ch. Margaux med Mentzelopoulos i täten från 1977 har varit ruskigt imponerande även i svaga år. Jag öppnade en 1980:a för två år sedan och den var suverän och utan obehagligheter. Men naturligtvis var Margaux närmast unik i Medoc från 1977 och 15 år framåt..

Vintresserad sa...

Jättekul att läsa om denna provning (hade förstås varit kul att vara med också :-) Har bara druckit ngn enstaka 1975a (ca 1998-1999) och den var OK, men lite väl rik på tanniner. Och visst är det absolut så att vinmakare idag hanterar dåliga förhållanden mycket bättre än förr. Samtidigt så har jag stor förståelse och sympati för önskan att hitta ett gammalt fynd i en dammig källare... sluta inte leta!

MMM sa...

Nu skall vi komma ihåg att det var en samling viner med väldigt dåliga odds denna gången. 1975 borde kanske ha presterat, men det är nog ingen slump att vinerna kostade väldigt lite.

Jag skall fortsätta handla gamla lik, någon gång skall man kanske kunna bli överraskad. Generellt kanske man skulle ge sej på gamla viner från Chateauneuf eller Bourgogne istället - de verkar nästan tåla lagring bättre än Bordeauxer (och kan åstadkomma mer mirakler med dåliga utgångslägen). Jakten fortsätter!

Café Rotsunda sa...

MMM,

Jag håller med om att Bourgogne har större lagringspotential än Bordeaux - i alla fall på hög nivå, men såklart med reservation för enstaka fall hit eller dit.
Och så håller jag med om att man inte ska ge upp - jag har en rätt krass syn på saker och ting. Men även jag förundras över sådant man själv tror är utråkligt. Ibland står skönheten där - god och intensiv, och vital - fast jag tidigare har "varit fördömande".
Emellanåt dyker det även upp 1975or som är goda om än inte stora.
Jag köper en hel del gammalt både i Bourgogne och Kalifornien - och det är lika kul som lärorikt. Ibland är det dessutom en högvinst. Sådan är vinets värld.
Och visst har du rätt Niklas i det du skriver att vissa slott var tidigare än andra. Men överlag är kvalitetstänket av idag en modern företeelse.
Men jag vidhåller att vinmakarna förr (ja, till och med 1985) fick kalkylera med lite tur för att bärga årgången och göra toppviner av den. Idag är man mycket noggrannare att mäta pH-värde, syror, fenoler, bitterämnen och aromer - och ofantligt mycket bättre på att hantera väder och vind med klokt grundade metoder. Av de hundratals och åter hundratals vinodlare och vinmakare jag har mött de senaste tio åren, är alla överens om att i stort sett allt inom vinodling och vinmakning är långt bättre idag än förr.
Och det är väl tur.
Med annat kanske det var bättre förr.

Niklas J sa...

Michel, hur är det med "enklare" Bourgogne och ålder, säg en kommun-Vosne Romanée? Stöter på en hel del gamla sådana i Belgien och tycker det skulle vara skoj köpa ett gäng och prova, mest för skoj. Tror du det är döfött? Vi pratar allt från 50-, 60- och 70-tal...

Anonym sa...

Det här var banne mig (nästan) lika skoj som dina chuck berry-riff! Vi syns --> harmoniske sam