Fast vi vann aldrig på V75 - så kvällens gravlax får hålla sej till godo med hans enklaste vin: Egon Müller Riesling Scharzhof QbA 2007. Trots den enkla kvalitetsbeckningen är detta inget lättviktarvin. Det ligger någonstans strax under halvtorrt och har en fin grön nyans i glaset. Det enda man tänker på när man dricker vinet är grapefrukt. Riktigt fin fräsch grapefrukt med hög syra och stram bitterhet. Jättefin balans och lång smak - men om man vill ha symaskinsolja, mineraler eller flintsten får man nog titta åt något annat håll (88 p). 9.0% alkohol och c:a 160 kr på SB i våras.
Jag väntar in mina Wittmannflaskor i början på nästa vecka - det skall bli väldigt spännande! Såg att Wine Spectator gav 93 poäng till det ena rieslingvinet i BS... Kanske att mina glädjesprutande 92 poäng inte var så rysligt överdrivna i alla fall? Jisses vad lite man kan - hur många andra producenter av detta slaget har man helt missat?
Sen var det ju där där med rugbykungen Gérard Bertrand. I början på juni släpptes det en Gérard Bertrand Grand Terroir Tautavel 2006 (nr 96466). 99 riksdaler var inte så mycket att orda om, och producenten har ett ganska gott rykte trots allt. 70% grenache, 15% syrah, 15% carignan.
Detta är franskt rödtjut, varken mer eller mindre. Jästbananer, gummistövlar, lite halvt orent som bara kan passera om man dricker det från dunk på en fransk campingplats. Den rätt tilltagna rest och/eller alkoholsötman (14.5%) kommer för en gångs skull som en räddare i nöden. Tänk er en ihopkokt version av Claude Val, och man kommer rätt nära. Inte odrickbart men inget för mej (78 p).
2 kommentarer:
Som rieslingfantast har jag fingrat ganska mycket på Egon Müllers Scharzhofberger. Ok, de är ju dyra (300, 700 eller varför inte 1700 kr?), vilket i sig genererar ett vist motstånd till köp. Men om man kollar i Winespectator, vilket iofs inte alls ska ses som något facit, så har de inte fått så överdrivet goda poäng. Så min fråga till er som vet, betalar man mest för gamla meriter?
Jag har inte provat någon av tungviktarna från Egon Müller, så jag kan inte uttala mej. Nog finns det säkert en viss kostnad enbart för status och traditioner. Jag har en flaska kabinett i källaren - får kanske knäcka den snart och se om den motiverar 399 kr.
Han gör Riesling i det gamla kvalitetssystemet - där ökad restsockerhalt är det samma som högre kvalitet och pris. Hans dyraste viner bör snarast betraktas som desserter (antar jag i alla fall).
Skicka en kommentar