söndag 4 oktober 2009

Bloggens första 100-poängare

Bloggens första 100 Robert Parkerpoäng är ett faktum när flaskorna avslöjas efter en något hedonistisk middag med Travkungen och S. från Gomseglet. Vinet? La Mouline 2003 från Guigal. Världens bästa vin om man ser till antal 100-poängare genom åren (totalt 9 st).

Då är klockan 3 på morgonen, men kvällen startar redan vid 6-tiden med ett glas Champagne som jag vill utropa som det bästa bubbel jag har druckit i hela mitt liv. Och det är i konkurrens med Salon, Cristal och Bollinger Grand Année. Egly-Ouriet Blanc de Noirs Non-Vintage Grand Cru är gåshudsframkallande. Stor kalkstensdoft med smultron. Smakrymden är oändlig (96 p).

Kvällens vinlista:
Emmanuel Rouget Vosne-Romanée 1er Cru Les Beaumonts 2000
Jean Grivot Echezeaux 2006
Chateau Angelus 1994 (mitt vin)
Domaine Leroy Bourgogne 2004 (mitt vin)
Guigal La Mouline 2003

Alla dessa viner var helt fantastiska med en individuella poäng på mellan 94-100 poäng. Chateau Angelus 1994 faller något under de andra med en snittpoäng på 93. Detta var ändå den bästa flaskan hittills av mina gamla Angeluser, så det säger något om konkurrensen. Kvällens abosluta överraskning var att Domaine Leroy Bourgogne 2004 var en hårsmån från att väljas som kvällens bästa vin. Till slut drog Guigal hem spelet, och jag är väl skyldig Marcel en liten ursäkt.

Guigal La Mouline 2003 öppnas ganska sent på kvällen och serveras vinskåpskall och oluftad. Faktum är att jag upplever den som allra bäst just i det ögonblicket. Det finns så mycket aromer som vill ut ut vinet att man kan plocka nya associationer på löpande band. Det är baconfett ihopknådat med violpastiller och limesaft, smulad grillkol. Smaken är fullpackad men ändå fräsch som en fjällbäck. I det ögonblicket kan jag se vad som krävs för 100 poäng. Tyvärr upplever jag att vinet snarare blir sämre av luften och en högre temperatur. Doften får mer och mer av ekiga kaffe och chokladtoner, och smaken tappar lite i nyansrikedom. Det är högsta volym på alla instrument, och då hör man som bekant ingenting. Fullständigt galet vin som ändå får mej helt på fall trots att jag börjar kladda Aussie i blocket (100 poäng i starten - 95 poäng efter ett tag). 13% alkohol, inget restsocker.

Emmanuel Rouget Vosne-Romanée 1er Cru Les Beaumonts 2000 är en sällsynt fågel på våra breddgrader. Detta är vårt matvin (tack Travkungen för den väl behandlade ankan!). Detta är den varmaste och mest munfyllande av Bourgognerna i afton. Perfekt balans och fullständig knivskarp (94 p).

Jean Grivot Echezeaux 2006 har allt i paketet för att kunna bli en legend om sisådär 20 år. Det doftar starkt av rosor, salmiak och bildäck. Smaken har samma "bränt gräs" känsla som Domaine Leroy. Aromatiskt väldigt tilltalande, men tanninerna får kinderna att kännas som sandpapper (95 p). Jag är storligen imponerad.

Chateau Angelus 1994 står klart ut som den udda fågeln i kvällens sällskap. Denna flaskan känns betydligt mindre mogen än de andra jag har provat, med ett rejält tanninbett i avslutningen. Om man kunde mäta hur mycket ett vin kan osa är detta kvällens tvåa. Vinet är nästan kolsvart och helt fullpackat med läderhandskar och varm plommonfrukt. Som Bordeaux är det enastående, men i sällskap med Bourgogne och Côte-Rôtie är det inte lätt (93 p). Detta lär vara en av årgångarna där Angelus nästan enbart gjordes på merlot, men mesigt är inte det ord man tänker på.

Domaine Leroy Bourgogne 2004 överraskar alla, inklusive mej. Travkungen säger Domaine Leroy efter två sekunder, så typiskt doftar vinerna från Lalou Bize-Leroy. Älvdrottningen. Detta vin har den överlägset starkaste och bästa doften av alla viner under kvällen. Eftersom kvällen blir lång får detta vinet för första gången sitta i glaset under ganska många timmar och det känns som smaken börjar komma ikapp den snudd på 100-poängiga doften. Det finns något vegetabiliskt i både smak och doft som är helt förtrollande, men för full pott krävs det lite längre eftersmak och tyngd. En rejäl poänghöjning är dock på sin plats (96 p).

Tyvärr har jag bara foton i mobilen, och de ser för j-vliga ut. Kanske lägger upp någon bild senare om jag kan trixa till dem något.

9 kommentarer:

tryggve.rehn sa...

Läser ofta din blogg, gillar den skarpt, tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och intryck. Grattis till 100-poängaren, har bara läst om detta vin och det kanske skulle vara värt att investera i bara för att få se vad som döljer sig uppe i vinhimmelns högre sfärer. Nåväl, med din rapport i färskt minne skall jag nu ner i källaren och botanisera medan inspirationen finns kvar, kanske en Guigal av enklare slag till kvällens Entrecote. Mvh Tryggve

MMM sa...

Tack för de värmande orden! Jag vill knappt tänka på vad en Mouline 2003 kostar i dagsläget, men det är säkert åtskilliga tusen. Jag har varit lite kritisk till Guigal tidigare, men till det vinet går det bara inte att hålla upp en tvivlande attityd.

Mina Vinare sa...

Hej MMM!

Härliga viner. Vilken måltidsdryck ni fick till. Kul att en Guigal kan smaka mumma - dessutom en 2003a!

Må gott!

/ MV

MMM sa...

I lige måde!

Jag kan se varför Parker gav det 100 poäng - helt makalöst vin. Det var S. som osjälviskt bjöd på detta mästerverk. Men om jag skulle ta med ett enda vin till en öde ö skulle det nog snarare vara en av Bourgognerna... I den här klassen har det bara en smaksak vad som är bäst.

Claes Lindkvist sa...

Hej MMM,
Kul att du tyckte om ett Guigalvin till slut. La Mouline 2003 är verkligen speciell bland de 9 årgångar som fått 100 poäng av Parker. Maffig och koncentrerad till tusen. Min personliga ranking av de 9 hundrapoängarna är följande:
1. La Mouline 1988, en dröm som håller i 20 år till
2. La Mouline 1978, sagolik, Parkers öde ö vin
3. La Mouline 2005, liknar 1988:an mycket, vilket lovar stordåd i framtiden.
4 La Mouline 1991, strålande mogen nu och 10 år framåt.
5. La Mouline 2003, maffigt, en aussi cote rotie med långt liv
6. La Mouline 1976, Mogen, djup, lång wow!
7. La Mouline 1999. Som ett fatprov fortfarande, men med enorm potential.
8. La Mouline 1983. Atypiskt tuff som ung, nu mogen och stor.
9. La Mouline 1985, storslaget vin som trots sina 100 parkerpoäng kommer sist i denna lilla ranking.

Du skrev att La Mouline saknade restsocker och hade 13% alkohol. Analyserade du vinet? Eller har du läst dig till uppgifterna? Lite nyfiken bara.

Claes/ Vinunic

MMM sa...

Hej Claes!

Jodå, nu fick även jag se Guigals storhet även om det tog ett tag. Alkoholhalten 13% var det som stod på flaskan, och sockervärdet tog jag med sockermätaren. Det var inte noll, men helt negligerbart (runt 1-2 g / liter - mätaren är inte så exakt på de nivåerna).

Man undrar hur han bär sej åt! Supersent skördade druvor, ett superhett år, låg alkoholhalt och inget restsocker. Det går liksom inte ihop på något sätt.

Den aromatiska explosionen som kom direkt ut det svala glaset kommer jag sent att glömma. Sen undrar jag om det inte slöt sej lite efter en timme eller så. I början kände jag ingen ek överhuvudtaget -på slutet var det rena kafferosteriet i doften.

Claes Lindkvist sa...

MMM,
Jag gissar att La Mouline 2003 har en högre alkoholhalt än de 13% som står på etiketten?

MMM sa...

Du har nog rätt, varför man felmärker viner i Frankrike vet jag inte men det verkar vara normal praxis. Graillot 2003 skall tydligen innehålla 15.7% alkohol (enligt väldigt obekräftade uppgifter på Ebob). Och hans viner växer på nordsluttningar i Crozes-Hermitage... Egentligen skulle det vinet sålts med en dubbelt så hög alkoholskatt enligt svensk lag!

Kayaker sa...

Jag fick nå'n förklaring till hur och varför alkoholhalten är angiven som den är när jag var i CdP i maj. Jag ska se om jag kan hitta igen minnesanteckningen i hjärnbarken.
Det var ingen rättfram förklaring men det var något som någon av producenterna sa som gjorde att all logik trillade på plats. Luddigt, va'? :-)