Würzburger Stein Riesling Kabinett 2007

Gästerna har precis gått, och jag samlar ihop resterna av den varmrökta laxen från "hoddorna" i Malmö. Varmrökt lax kräver sitt vin, och det är väl ganska omöjligt att inte hamna i Tyskland för att hitta rätt.

Vi började med den ganska utmärkta Divino Nordheim Silvaner Kabinett Trocken 2006. Den har vi provat tidigare med gott resultat - och för 79 kronor tror jag att det är svårt att hitta högre kvalitet på SB i denna genren. Denna flaskan kändes friskare och lite piggare än den förra. Silvaner har lite lägre syra och är mer "tungt aromatisk" än Riesling - men den tvålkänslan jag hade förra gången var som bortblåst.

Men denna posten skall inte handla om Divino, utan om vinet som följde: Würzburger Stein Riesling Kabinett 2007.

När detta vinet kommer i glaset känns det som att gå från vapenhuset in i kyrkorummet. Redan den inbjudande doften av mineraler och vita blommor lyfter vinet gentemot Silvanerns lite tyngre persikadoft. Smaken går som vågor i munnen - det börjar med en vågkam av ung lätt spritsig fruktighet som stannar upp i lätt bitterhet. En tiondels sekund senare slår vågen upp på stranden och efterlämnar en hög och ren syra och mineralkänsla.

Det är alltid svårt att prova ett riktigt bra vin efter ett hyggligt - det är lätt att gå fullständigt i superlativer som är svåra att hålla mot tuffare konkurrenter. Men detta är riktigt bra - och slår mången Moselriesling. Det jag framförallt gillar med denna stilen på Riesling är att det helt har lämnat päronsodafällan. Distingerat kanske är ordet.

Juliusspital går från klarhet till klarhet - detta är i alla fall en av mina absoluta favoritproducenter i ämnet tysk Riesling (deras Silvaner är inte kattpiss heller)!