Brettanomyces laboration

Brettanomyces! Idag skall jag, Travkungen och Mr H. äntligen få kläm på detta fenomen som kallas "Brett". Det har känts som hela världen vet hur Brett yttrar sej utom vi - t.ex på cellartracker nämns termen i var och varannan vinrecension!

Den korta bakgrundsstoryn: Jästsvampen Brettanomyces trivs i vinfat, där den käkar upp socker i vinet samtidigt som den producerar olika substanser som ger den typiska Brettkaraktären (huvudsaklingen 4-etylfenol). När fat och vinhus en gång har blivit "infekterade" av denna jästsvamp - är den i princip omöjlig att utrota. Med noggrann rengöring kan man hålla nere nivåerna - men det kommer alltid att finnas kvar. Mängden 4-etylfenol ("Brett") i olika viner varierar från nästan ingenting till nivåer där vinet anses defekt. Vad jag kan hitta så finns det Brett i majoriteten av alla fatlagrade röda viner - det är bara en fråga om vår näsa kan uppfatta det. En viss mängd Brett kan t.o.m vara önskvärd då det kan ge komplexitet till vinet. Ett av de viner som innehåller riktigt höga Brett-halter är Chateau Beaucastel - som ingen människa kan anse som defekt!

Eftersom jag är lyckligt lottad med att ha ett stort kemikalieförråd på jobbet, var det inga problem att hitta kemikalien i fråga:


Enligt litteraturen så ligger näsans detektionsgräns för 4-etylfenol någonstans mellan 100-400 mikrogram/liter. Som referens kan man säga att Chateau Beaucastel 1990 innehåller 3330 mikrogram/liter - långt över vår detektionsgräns.

Laboration:

9.83 mg 4-etylfenol löstes upp i 10.0 ml destillerat vatten. Jag var tveksam om substansen var löslig i vatten - men det var inga problem. Denna lösning luktar extremt starkt av något som kan liknas vid nya gymnastikskor (gummi!).

2.50 ml av denna lösning blandas med 7.50 ml Delas Crozes-Hermitage Les Launes 2005. Detta blir min stamlösning innehållande 0.24575 mg/ml = 245750 mikrogram / liter.
70 ml vin hälls upp i tre Speigelau Rielsing glas. Till glas 1 tillsätts ingen lösning (referensvin). Till glas 2 tillsätts 114 mikroliter (ger 400 mikrogram / liter). Till glas 3 tillsätts 950 mikroliter (ger 3330 mikrogram / liter).

Näsan i glaset!

Referensvinet: Fin, ung och fullständigt ren Syrahdoft av blåbär.

400 mikrog/lit: Man kan tydlig känna skillnaden mot referensvinet. Vinet känns äldre, och faktiskt mer komplext. Frukten är nedtonad - istället finns det mer animaliska inslag. I denna koncentrationen störs man inte av det stickiga lösningsmedelsaktiga som finns i det högsta vinet. Med lite fantasi kan man känna att detta vinet skulle kunna vara en Ch9dP. Smaken är torrare och det finns en liten bitterhet som inte finns i referensen.

3330 mikrog/lit: Detta vinet närmast stinker av "nyuppackad elektronik" alt "nya gympadojor". Det är obehagligt - och ingen av oss smakar på detta vinet. Otroligt att Beaucastel 1990 kan innehålla så här mycket - men det är möjligt att den druvblandningen klarar mer Brett.

Efter denna laboration kan vi inte anse att Brett är en defekt - vin nr 2 var faktiskt åtminstone lika bra som referensvinet. Med smaken av vin nr 2 i gommen kommer smak/doftminnet igång. Visst har vi smakat detta tidigare! Chateau Poujeaux, La Nerthe, Pichon Baron...

Efter provningen vidtar en blindprovning och frosserimiddag - som kommer i nästa post när huvudet sitter fast på kroppen.

J.J. Prüm Graacher Himmelreich Auslese 2006

En fantastisk vårdag! Efter en lång promenad i bokskogen kom vi hem till en altan med gassande sol och säkert 15 plusgrader. Kanske det skulle vara dags att prova en ganska nyinköpt Rielsing? Joh. Jos. Prüm Graacher Himmelreich Auslese 2006 (SB 99574) kom i ett släpp nyligen och jag missdömde efterfrågan totalt - så jag stod och köade för detta vin i tron att det skulle ryka direkt. Nog har den sålt en del men det finns fortfarande flaskor kvar - och då känns det enklare att dra korken. Skulle det vara "Himmelreich" på jorden finns ju chans att komplettera! Jag är väl medveten om att det är närmast en synd att öppna detta vin så här ungt - men en flaska kan man testa innan man murar in de resterande i murstocken. Mina föräldrar hängde med på provsmakningen - ganska lagom att dela en sådan här flaska på tre en söndagseftermiddag.

Idén var först att ha vinet till en asiatisk inspirerad lunch, men efter provsmakning ändrades planerna radikalt.

Vinet har en fin grön-gul nyans av ung Riesling. Doften är ger en klar ton av ananas och mineral. Smaken är väldigt söt - sötare än vad jag hade väntat mej - så där rök idén med Prüm till asiatisk mat. Vi väljer att ha den som en efterrätt istället och ställer undan flaskan.

Som dessert är detta vinet sej själv nog! Man kan förstå epitetet himmelreich i den fullt söta nektarliknande drycken med toner av exotiska frukter och mineral. Viskositeten hos detta vinet påminner nästan om en Sauternes - men det finns inga spår av ädelröta alls. Detta vinet visar inte en bråkdel av sin potential än - och faktum är att den intensiva sötman just nu överskuggar syran i vinet. Det blir en aning klumpigt helt enkelt. En rejält tilltagen lagring kommer säkert att bringa himmelsk balans. Till dotterns student kanske...

Jag tvekar om jag skall köpa mer? Hade jag orealistiskt höga förväntningar? Det kostar en rejäl slant - och jag blev inte helt övertygad trots allt. Kanske Prüms Spätlese istället?

Paul Dolan Cabernet Sauvignon 2005

En varm känsla av att vara helt passé kom redan efter första juryutslaget i Melodifestivalen. Fridas låt var ju helt enkelt bäst och minst falsk av alla - tyckte jag och dottern. 100 spänn vinnare på Svenska Spel fick stå för spänningen och två samtal till Radiohjälpen som stöd för spelet (och för det goda samvetet). Inte sen Jan Teigen var i farten har väl någon kommit så ohjälpligt sist...

Maten fick bli en gammal klassiker i vårt hem - renskavsgryta med vinbärsgelé, enbär och en ohälsosam dos av den fetaste creme fraichen. En ganska söt anrättning som kräver sitt "nya världen" vin. En flaska Paul Dolan Cabernet Sauvignon 2005 plockades upp ur källaren. Vinet är för mej helt obekant och köptes in av "min" vinhandlare i Danmark för c:a 140 DKK. Allt är ett fynd efter stund med denne man!

Paul Dolan lämnade år 2004 Fetzer Wineyards efter 27 år i ledande position, och efterlämnade en svidande kritik över Fetzers bristande ekologiska hänsyn i sin vinproduktion. Han ämnade att starta något helt nytt, i liten skala, som skulle hålla de mest strikta normerna för ett "EKO-vin". Detta vinet är en frukt av hans nystartade verksamhet. Vad jag kan finna odlar Mr Dolan inte något vin själv utan kör en "Negociant-business" med ekologiska odlare som han kontrakterar. Det här med ekologisk odling var på tapeten på vinforum nyligen - och egentligen så kör de flesta kvalitetsodlare helt eller nära ekologisk odling utan att klassa sej själva som miljövänner. Vem kan göra ett världsvin med besprutningmedel och konstgödning? "Vi gör precis som farfar gjorde".

Vinet slås upp i glaset utan dekantering och visar upp en medeltät struktur med klart blåa kanter. Doften känns som att sticka näsan i en burk av svartvinbärsgelé blandat med vaniljglass. Nya världen slår emot en med full kraft än en gång denna helg (nåväl Priorat tillhör Spanien - men ligger närmare USA än Frankrike). Vinet har en kristallklar ren smak av alla karaktäriska av ett CS vin. Ektonen är lite mindre uttalad än igår - och vinet känns svalare i munnen trots sina 14.5%. Vinet håller nog 16-17 grader vid första smutten -men det känns redan som att det är för varmt. In i kylen för en chockkylning...

Detta vin har ingen komplexitet överhuvudtaget - men funkar väl som måltidsdryck till renskaven. 12-15 grader är rätt serveringstemperatur - men det är väl samma för Lambrusco? Vinet är gott och felfritt - men inte värt 140 DKK. Hade de sålt det för 80 SEK hade jag inte tvekat dock.

Om man tänker sej följande scenario är detta vinet för resten av mitt liv: Jag har slavat som surfingproffs hela dagen och kommer hem till min 800m2 villa med pool och betjänt. Solbrännan hettar i ansiktet när jag får in den första margeritan. Vid grillen står George med ett snart färdigtgrillat tjockt revbenspjäll - täckt med det finaste glazen in the state of California. Min fru i vit linneklänning kör in på uppfarten med sin röda Alfa Romeo. "Do we have any wine darling?" "You bet honey!".

På pottkanten hos Doktorn

Hela veckan har känts som en transportsträcka till denna fredag - då jag på eget bevåg har bjudit in mej hos Doktorn för en avhyvling. Det hör till saken att vi båda är vinnördar som gärna serverar varandra blinda viner (med hopp om att leda den andra vilse). Då jag har lyckats gissa hyggligt rätt två ggr i rad misstänker jag att det kommer att bli betydligt svårare denna gången.

Vin nr 1 kommer i glaset c:a 45 sekunder efter ankomst...

Ljus klargul färg. En klar ton av nätmelon och päron strömmar ur glaset - men vinet är för kallt så det får bli snabbvärmning i händerna. Lite kryddigare toner kommer med en klar antydan av fatlagring. Smaken visar ganska låga syror med en ganska tydlig skalbeska. Jag relaterar direkt till det Rhôneinspirerade Languedocvin som vi drack för ett tag sen med 90% Rousanne och 10% Marsanne, fast detta vin är mycket bättre och fräschare. Färgen stämmer inte med Rhône - men jag måste ju dra till med något. Doktorn mumlar att det är ju halvt rätt och helt fel.

Vinet är en Clos Mogador Clos Nelin 2005 (SB 98815) från spanska Priorat.

Till maten, en helt makalös fisksoppa på stenbit à la Mannerström, ökar vinet i intensitet. Detta är mycket gott och ett superbt matvin med skalbeskan som stöd mot gräddigheten i soppan. Druvblandningen är extremt exotisk - och i princip omöjlig att bena ut. 50% vit grenache (finns det något sådant!), 10% Pinot Noir (!) och resten är en blandning av Marsanne, Rousanne, Macabeo och Viognier. Snacka om att sitta på pottkanten... Detta vin skulle jag kunna tänka mej att köpa pronto!

Vin nr 2 kommer i stora Riedel Bordeauxglas strax före huvudrätten. En enormt stor Bordeauxaktig doft strömmar ur glaset. Doften är nästan överväldigande ren med inslag av hetta och torkad frukt. Ektonen är av ädlaste franska barriquemärke. Med lite temperatur så kommer det en ton av björnklister och allmänt lösningsmedel. Smaken visar samma hetta, och ganska låga men fina tanniner. Det känns som Merlot - i alla fall ingen betydlig andel CS i detta vinet. Jag velar mellan högra stranden i Bordeaux och Kalifornien - men väljer till slut ändock den franska versionen, företrädelsevis en 2003:a?. Båda är naturligtvis fel. Vinet är en Joan Simó Les Eres Vinyes Velles 2003 (SB 98836) , också från Priorat.

Det är spännande att bli bjuden på detta vinet - men det är inte min kopp te. Det känns som vinmakaren har skruvat upp alla Parkerkontroller på max - extremt tätt - extremt fruktigt - rejält tilltagen sötma. Etanolen (14.6%) strömmar ur glaset och dödar dock allt som vinmakaren hade i åtanke. Kanske det inte är så konstigt om man betänker att 1.) 2003 var som en svetslåga i Priorat 2.) rankorna växer på sluttningar av störtloppsklass 3.) uttaget per hektar motsvarar en femtedel av normal Bordeauxstandard. Det som räddar vinet upp på banan är den extremt högklassiga ekbehandlingen - men det räcker inte. Huvudrätten som bjuds är en återigen högklassig harfilé med rotfrukter och det blir för mycket för den halvsvaga struktur som erbjuds i vinet som närmast dör i krocken med viltsmaken. Här hade det behövts en panikutryckning av Antonin Guyon.

Som dessert kommer en perfekt lagrad Roquefort från Möllans ost och ett dessertvinsglas och något djuprött och tätt. Min erfarenhet av söta röda viner begränsas till portvin - och detta vinet är inte tillräckligt starkt eller sött för att passa in i portvinskategorin. Jag har noll koll - men gissar på något som är gjort på torkade druvor i valfritt land (ganska uppenbar chansning). Vinet är en Stefano Accordini Recioto Classico Valpolicella 2003, fadern till våra dagars Amarone. Jag tror Doktorn har köpt detta på plats - och det är en helt perfekt avslutning på middagen och tillbehör till osten.

Tack för en fin afton och introduktion till Priorat - nästa gång är det jag som gräver i gömmorna!

Fournier Pouilly-Fumé 2005

Min erfarenhet av Sauvignon Blanc viner från Loire är inte speciellt stor - det är det man beställer in samtidigt som "plateau de fruits de mer" en varm dag i Bretagne- och då är det knappast vinet som står i centrum. Hemma i Svedala brukar standard-sancerren Les Baronnes hamna i korgen ibland - men andra utflykter i området har varit sällsynta. Pouilly-Fumé kan jag inte minnas när jag drack senast.

Kvällens vin Fournier Pouilly-Fumé 2005 (SB 2227) var med i någon artikel i Allt Om Vin (som måste ha hamnat i pappersinsamlingen). Vinet är listat på systemets A-lista - dvs tillgängligt på alla systembolag i hela landet.

Vinet har en ljusgul/grön färg, och visar upp alla karaktäristika av ett Sauvignon Blanc vin. Krusbären och kattpisset är där och de friska syrorna skär genom som en laserstråle i modellera. Jag kan säga uppriktigt att jag skulle ha extremt svårt att skilja detta från en Sancerre om det serverades blint. Den berömda flintröken som skall särskilja Sancerre från Pouilly-Fumé är frånvarande. Går t.o.m ut i trädgården och hämtar två flintstenar för att kolla (det finns kalksten och flinta överallt i Malmö!). Inte ett spår av flinta i detta vinet i alla fall.

Det är gott, friskt och enkelt - precis som det kanske skall vara. Att börja leta komplexitet i en Sancerre eller Pouilly Fumé är kanske att skjuta över målet. Det skall drickas kallt en varm sommardag - eller till kladdiga skaldjur - eller till en Chêvre. Till det är det alldeles ypperligt!

Priset? Många viner från detta området känns styvt prissatta - då de främst är ägnade för snabb konsumtion. Jag antar att det är rostfritt som gäller över hela linjen? Om någon bloggbesökare eller grannbloggare har tips på bra/bättre representanter av Pouilly-Fumé - stig fram!

Domaine de la Grange des Pères 2003

Historien hur man skapar en vingård av världklass från grunden, är historien om kvällens vin. Vinodlaren och vinmakaren Laurent Vaillé i Languedoc började sin vinkarriär som lärling hos några av de bästa i Frankrike - först några år hos Chave i Hermitage sedan hos Domaine Trevallon i Provence och Coche Dury i Bourgogne. Med sej hem hade Laurent inte bara kunskap utan också sticklingar av de bästa klonerna i världen av Syrah, Cabernet Sauvignon och Mourvèdre.

Detta är skapelsen av Domaine de la Grange des Pères 2003 (SB 97281). Att hitta detta vin på Systembolaget är i sig ganska otroligt eftersom det är i princip omöjligt att få tag på i Europa. Det har fått kultstatus - och majoriteten av de c:a 2ooo lådorna/år går till stjärnbeströdda krogar i Frankrike. T.ex Bettane Desseauve eller La Revue de Vin France's vinguider har inte ens lyckats få tag på flaskor för att recensera vinet (sic! 2003:an får 18.0 poäng av La Revue de Vin France - det är 2004:an som inte har gått att få tag på /10 mars 2008). Priset på plats för vinet anges till 62 Euro - men här i Sverige kostar det bara 349 kr - då SB har satt ned priset! Skynda fynda således.

Vinet är lätt i färgen, lite Hermitageaktigt i sin brillianta rubinnyans. Näsan ger en mängd olika bär, framförallt blåbärstonen från ett högklassigt fransk Syrahvin. Vinet känns sparsamt ekat. Vinet känns en aning rundare än en Hermitage - men i stort så smakar detta som en riktigt bra Jean-Louis Chave. Trots att vinet faktiskt bara innehåller 40% Syrah (+ 40% Mourvèdre, 10% Cabernet Sauvignon, 10% Grenache). Eftersmaken är så ren så ren... Jag blir vid det här stadiet så till mej i trasorna att jag sätter på en Chet Baker skiva och dimmar belysningen. Det är inget stort vin i objektiva termer (måttlig ek, inga sekundäraromer, knappt medelfylligt). Men i stunden är det så rent och vackert och GOTT!! Balans in i minsta detalj, lite Bourgogneaktigt trots druvskillnaden. Och eftersmaken är i full aktion i åtminstone en halvminut.

Vinet har fått väldigt skilda recensioner, Wine Spectator tycker att vinet är "stewed" och ger endast 79 poäng. Parker däremot är stormförtjust i egendomen (ej testat 2003:an dock) , och vinet snittar hela 92.2 poäng på Cellartracker. Köp om ni har möjlighet - men jag tror inte på någon längre lagring. Vinet är tillräckligt öppet och gott nu och det är okänt om tanniner och syror klarar en längre vistelse i fängelsehålan.

Dag 2: Vinet har fortfarande en underbar blåbärston, men har delvis ändrat karaktär. Lite mer ladugård än i går (där det inte fanns en molekyl av klövdjur), och känslan av ek är kraftigare. Tror mer på lagring idag - inte helt oväntat med tanke på lagringskapaciteten hos läromästarnas viner...

Brown Brothers Shiraz Limited Release 2003

Ekchips och BOB's blandsaft. Mina fördomar och aversioner mot australiska viner i allmänhet - och australiska shiraz i synnerhet - är grundmurade. Mannen i vinbutiken i Danmark lyckades ändå sälja in en flaska av kvällens vin Brown Brothers Shiraz Limited Release 2003, pga av sitt stora vinkunnande och säljmanér (såklart). Priset var ganska lågt, 83 DKK. En hundring helt enkelt.

Min lilla erfarenhet av just Brown Brothers är att de står för en extra ekad och saftig version av Shiraz - i samma division som Lehmanns ekbomber. Detta vinet är lite speciellt då det har lagrats i mer än tre år på flaska hos producenten - därav namnet Limited Release. Före det fick det hela 18 månader på nya amerikanska ekbarriquer (huga!).

Vid dekantering visas att vinet har kastat en ansenlig mängd sediment, lovande! Vinet är extremt tätt i färgen, tror knappt att jag har sett ett vin tidigare där "gardinerna" är rödfärgade - men så är faktiskt fallet idag. Vinet visar starka mognadstoner, med en tegelfärgad kant. Kunde varit en 20 år gammal Pauillac med tanke på kantfärgen.

Näsan i glaset... En närmast löjligt klar ton av eukalyptus kommer direkt - och denna ton fortsätter i munnen. Någon grannbloggare nämnde känslan av Mintchoko - och den känns klockren för detta vinet. Annars är det den vanliga syltkänslan, ackompanjerad av den höga alkoholhalten. Tacka gudarna för eukalyptusen! Den lätt svala känslan i munnen som den medför - är räddningen från drunkning i kvicksand av sylt. Men visst finns det finess i detta vinet - framförallt tanninerna är superbt finstämda.

Till maten (fläskgryta med Balkan-tema) för vinet sitt eget liv - dock utan större krockar. Till päronglassen från Lejonet & Björnen passar vinet ypperligt! Vinet är som en chokladsås till glassen.

Inser att bedöma detta vinet med "franska" termer är som att bedöma salsa med tangoregler. Det slutar bara med låga betyg från Tony Irving. Det är absolut inget matvin i klassisk bemärkelse - men som ett "snackevin" är det ypperligt. Köper dock inte igen.