Alain Graillot Crozes-Hermitage 1996 vs. 2006

Doktorn läser också vinbloggar - och han noterade min oreserverade hyllning till Alain Graillot Crozes-Hermitage 2006 i en tidigare post. Han kokar helst lim på folk som dricker så unga viner - men idag har jag med mej en flaska av 2006:an för att visa vad det handlar om. Doktorn motdrag är att springa ner i källaren och ta upp samma vin, fast i årgång 1996. Spännande!

Doktorn dekanterar och trixar med vinerna medans jag rattar ihop en champinjonsallad med stekt tupplever (den som finns i senaste numret av Bolagstidningen - mycket trevligt recept!).



På tio meters håll kan man se vilket vin som är vilket - den blålila nyansen på 2006:an kontrasterar väl mot den tegelfärgade 1996:an. Vinerna doftar som väntat också väldigt olika. Det äldre vinet påminner till viss del om en gammal Bordeaux med toner av cederträ (!) och gamla sadeldon. Det yngre vinet visar såklart mer av röda och blåa frukter, men även inslag av regn på grusväg och gummirök. I smaken visar det sej att 1996:an har högre fruktsyra än 2006:an - och att tio år på flaska inte har ändrat den saken. Jag tycker att 1996:an visar en helt annan sida än den 1999:a vi provade för ett tag sen - som var fylld med referenser till grillat kött. 1996:an är ett slankare och mer traditionellt vin med högre syra - lite mer åt Haut-Medoc hållet om man skall referera till Bordeaux.

Det går inte att säga vilket vin som är bäst - de är för olika för det. Helt klart är att 2006:an är helt osannolikt god att dricka rätt upp och ner. Doktorn verkar hålla med oreserverat, trots sina principer. Mitt omdöme om 2006:an står kvar - den är det godaste unga Alain Graillot-vin jag har provat. Hur är det med lagringskapaciteten? Skall man överhuvudtaget lagra ett vin som smakar så fantastiskt redan idag?

Stormvarning i öster

Vi packar in badbollar, tygkrokodiler och allehanda sommarrekvisita och åker i samlad tropp till Doktorns sommarställe i östra Skåne. Väl framme så blåser det en bit över 20 sekundmeter och regnet verkar komma snett nerifrån. Fort in i stugan och efter c:a 30 sekunder så sitter jag med två hemliga glas vin i handen.

Glas 1: Tätt mörkrött vin. Fina ektoner blandad med lite mandelmassa och körsbärstoner. Lång syrarik eftersmak med kraftiga tanniner. Hmmm, Det känns lite som högra stranden i Bordeaux - men det finns nästan för mycket oslipad kraft i detta vinet. Kanske Madiran? Jag upplever vinet som någonstans mellan ungt och moget. Drar till med Bordeaux i alla fall - men det är inte rätt.

Glas 2: Ett helt annorlunda vin. Lättare i färgen och med fina toner av skogsbär och lakrits. Obetydligt med ektoner och inte mycket tanniner att tala om (i alla fall jmf med Glas 1). Jag fångar upp blåbärstoner och då ligger Syrah nära till hands - men det finns även toner av varmare frukter som hallon och jordgubb. Jag säger Rhône och får ett jakande leende tillbaka - och eftersom vinet har en framtoning som skulle kunna förväxlas med Bourgogne drar jag till med Chateauneuf-du-Pape. Rätt.

Vinerna är:

Glas 1: Canet Valette Le Vin Maghani 2000 från Saint Chinian. Vinet är gjort på (en nästan) Chateauneuf blandning av Grenache (25%), Mourvèdre (25%), Syrah (25%), Carignan (15%) och Cinsault (10%). Men där upphör likheten med påvarnas nya slott. Detta vinet har macererat i upp till hela 5 månader och sedan lagrats på små ekfat i mer än två år. Vinet är också oerhört koncentrerat och har tagit mycket karaktär från fatlagringen. Detta kan säkert lagras i evinnerliga tider till - det finns i alla fall frukt och tanniner i överflöd. Min favorit för kvällen!

Glas 2: Domaine de la Janasse Chateauneuf du Pape Chaupin 2000. Detta vinet visar sej vara gjort på 100% grenache - så min doftreferens till Syrah var helt galen. Mitt livs första rena grenachevin av hög kvalitet.

Doktorn dukar fram en osannolik lammstek insmord i Gorgonzola och vinprovandet övergår i vindrickande. Temperaturen stiger i rummet och i glasen och vinerna börjar visa lite andra sidor. Jag börjar mer och mer känna att alkoholen och hallontonerna tar överhanden helt i Janassevinet. Efter ett tag doftar vinet med som en påse med hallonbåtar och alkoholen ger vinet en sötma som jag inte riktigt kan fördra. Jag associerar plötsligt vinet till en finkelosande Eau-de-Vie à la framboise sauvage. Jag nämner detta försiktigt varvid Doktorn plockar fram en dylik avec ur spritskåpet. Det är en ganska slående liknelse när man har glasen bredvid varandra! Som ni kan förstå så är jag inte speciellt förtjust i Janassevinet - kanske detta med 100% Grenacheviner inte är riktigt min grej? Parker hittar i alla fall 94 poäng - för mej helt obegripligt.

Chateau Pipeau 2004

Efter en hel del slit och släpande i den tropiska hettan blev så äntligen vår uteplats klar - och ikväll inviger vi den och den nya grillen med några entrecôter med kryddsmör. En robust maträtt som kräver ett stabilt och tanninhaltigt vin. Jag rotar runt i källaren och kommer upp med en flaska Chateau Pipeau 2004, inköpt hos Gunnar Madsens Vin i Köpenhamn för 170 DKK.

Detta vinet kommer med väldigt fina recensioner hos både Parker och Wine Spectator, där den platsade på den senares 100-lista under 2007 (plats 83 med 91 poäng). Detta är väl en annars ett vin som man typiskt inte hade lagt i korgen annars. S:t Emillion Grand Cru - en väldigt alldaglig, på gränsen till ful etikett. Ibland är det rätt bra med vinbedömningar i alla fall!

Jag dekanterar vinet en timme innan och låter karaffen stå i vinkällaren (nu c:a 17 grader varm). Det djupt rubinröda vinet är nästan trögflytande när vi häller upp i Riedelglasen. Doften är full med referenser till mörk choklad, tjärad ekbåt och en hel del cassis de Dijon. Över detta mörka batteri seglar det en finstämd doft av vad jag kallar för jasmin. En mer botaniskt kompetent gäst säger att det är på pricken likt fresia. Kanondoft oavsett - och jag kommer på mej själv med att sitta och blunda i långa stunder.

I munnen är det rejält koncentrerat med samma känsla av körsbär och cassis. Parker kallar detta vinet för en "in-your-face fruitbomb". Och visst kan man förstå hur han tänker - även om detta är ljusår från en syltig Aussie-merlot. Fin syra och fradgande tanniner gör att vinet håller väl upp mot en steak-frites. Mycket bra vin och källarutsikter för relativt begränsade pengar - för att vara Bordeaux.

90% Merlot - 5% Cabernet Franc - 5% Cabernet Sauvignon. 12-14 månader på nya barriquer.

Chateau Phélan-Ségur 2005 vs Annereaux 2004

Detta är egentligen ingen match mellan kvällens två viner - utan mer en slump att de de råkar konsumeras samtidigt. Vi öppnade en flaska Chateau Phélan-Ségur 2005 i går - men vi tog bara ett par glas av det då det uppenbarligen behövde luftas ordentligt. Känslan var då mycket herbal och sluten.

Ikväll grillar vi lammracks, och flaskan åker fram ut källaren igen. Ahhh - nu har det hänt saker! Doften är ljuvlig med toner av färska örter, lite svartvinbärsgodis och en svag antydan av portvin och buljong (?). Smaken är lång och jag får en känsla av..... grädde. Lättvispad grädde. Jag antar att det är de väldigt kraftiga men finmaskiga tanninerna som lurar min mun. Det finns även en svag gräddkolaton som jag antar härstammar från faten. Vinet är självfallet väldigt ungt men smakar ändå som ett riktigt färdigt vin. Chateau Belgrave 2005 som vi provade i maj var ett tätare vin men smakade mest druvjuice jämfört med detta vinet. Jag ger i alla fall min röst åt Phélan Ségur av de två 2005:or vi har testat. 60% Cabernet Sauvignon, 30% Merlot, 5% Cabernet Franc (blev det 100%??). Cru Bourgeois i S:t Estèphe.

Det är inget lätt match för Chateau Des Annereaux 2004 (SB 3920) att komma efter ett tätt Medocvin från 2005 - och den har det ganska svårt också. Vinet är lättare i färgen och har en väldigt bekant doft. Det doftar nämligen precis som en Crozes-Hermitage! Samma känsla av blåbär och björnbär. En svag antydan till stall flyttar vinet tillbaka till Lalande-de-Pomerol i Bordeaux. I munnen är det väldigt bärigt och mjukt - men också anmärkningsvärt tunt. Det är ett mysterium hur SB har lyckats placera in detta vinet under "Stramt och nyanserat". Det är dock utan defekter och har väl en viss charm trots allt. Inget jag köper igen dock. 70% Merlot, 18% Cabernet Franc, 12% Carbernet Sauvignon.

Uppsamlingsheat

Sommaren innebär en hel del improviserade middagar - oväntade möten leder till snabbinköp av mat och även vin för direkt konsumtion. Då mitt närmaste SB inte har en enda flaska utanför det obligatoriska sortimentet blir det lite idéfattigt att blogga om egentligen. Här kommer i alla fall ett litet urval av vad som "snackedruckits" på vår altan på sistone:

Allegrini La Grola 2004 (SB 42334): Ett charmtroll! Ganska typiskt Valpolicellavin med mer syra än tanninstruktur. Körsbärsfruktigt med en svag ton av bittermandel. Det som särskiljer detta vin från standardvalpolicellan är känslan av påkostade fat. Det känns nästan som Bordeauxfat - och det finns en hel del av det dessutom. Jag är lite känslig för påklistade kvalitetsattribut - men beslutar att hellre fria än fälla detta vinet. Finns inte en gäst som inte frågat efter varunumret hittills i alla fall. Vi dricker det senast till en väl mogen camenbert - och det fixar den inte. Detta vinet skall nog helst drickas till lyxpastan eller lättare kötträtter. Lagring? Väl värt slantarna ivfsh.

Gobelsburger Grüner Veltliner 2007 (SB 2775): En gammal favorit från årgång 2005 - 2006:an var ett hack ner och 2007:an har vi inte provat tidigare. Fin kryddig doft dock utan några referenser till rökta korvar. Lätt, lite urvattnad smak med kraftig syraattack. Nej, nu har det verkligen gått utför med detta vinet. Låt vara att 2007 var en dålig årgång - men här har sannerligen Schloss Gobelsburg skickat alla druvorna från norrlägena till Sverige. Och vad har hänt med etiketten? Nu är det omöjligt att med snabb okulär besiktning skilja vinet från vilken Bordershop-Liebfraumilch som helst. Här har SB blivit blåst.

Ca'Rugate Monte Fiorentine 2006 (SB 6950): Efter en liten svacka under 2005 kom detta vinet tillbaka som ett tre-glas-vin i Gambrero Rosso i och med årgång 2006. Nästan osannolikt att detta vinet finns i det svenska standardsortimentet och till det mycket attraktiva priset 99 kr. Det är nästan att vi dricker mindre av detta vinet nu än när man var tvungen att åka ner till Soave för att få tag på det. Försvann spänningen? Det är i alla fall precis lika bra som vanligt: en klar grapefruktbeska gör det mycket matvänligt till inte bara fisk eller snacks. Fin koncentration och nästan en liten oljighet. Det är på sätt och vis ganska likt den Puligny-Montrachet vi drack häromsistens. Den totala avsaknaden av fattoner och några starka igenkänningsdrag gör den inte lätt att hitta i en provning. Det finns en antydan till stenrök i vinet - och jag hade nog gissat på Bourgogne om jag fick detta blint. För 99 kr är detta ett veritabelt fynd, dock finns det knappast någon direkt lagringspotential. Köp och drick!

Lindemans Chardonnay Bin 65 2007: Här kommer veckans slamkrypare nummer 1. Detta vinet är bra - alldeles för bra med tanke på vad som står på etiketten. Vinet tillverkades i c:a 1 miljon lådor förra året. 12 miljoner flaskor. 10.000 kubikmeter vin. En vanlig 25 meters bassäng innehåller c:a 500 kubikmeter - så 20 OS-bassänger av detta har pumpats ut över världen. Vi möts av en fantastisk balans av tillbakahållen eksmörighet, exotiska frukter och chilihetta. Eftersmaken är väldigt lång och inte alls jolmig som man kanske skulle ha väntat sej. Visst - det saknas mineraltoner och komplexitet à la Neudorf Chardonnay Nelson - men hade jag plockat detta vin på måfå för 120 kr hade jag varit mer än nöjd. Vi köpte det på Bilka i Danmark för 39 DKK i förra veckan... Vad hade mitt betyg blivit om detta hade kommit blint? Etiketten är sannerligen ingen betygshöjare i alla fall. Vi dricker flaskan över tre dagar och det presterar lika bra hela tiden. 100% Chardonnay från hela kontinenten och syntetkork.

Génot-Boulanger Puligny-Montrachet 2002

Hembjuden till mina föräldrar i afton - där det väntar en blandad uppsättning av grillad fisk. Vi diskuterar vinmarknaden och har båda noterat en tydlig kursändring i den danska prisbilden de senaste månaderna. Det började med att Theis Vine kraftigt sänkte sina primörpriser för 2007:orna - i vissa fall med upp till 25%. Även en del vinhandlare har gjort kraftiga prissänkningar på sina lagerviner - och det inkluderar även Bordeaux årgång 2005. Andrahandsmarknaden översvämmas av säljare - men knappt några köpare syns till. Vi har lyft spaden en del under våren - och det är verkligen sällan att det är någon som bjuder emot. Man kan nästan räkna att få det man vill ha för utgångspris. En tydlig trend eller tillfälligheter? Svårt att säga - det enda som är säkert är att det just nu är väldigt förmånligt att åka till Danmark och handla kvalitetsvin, trots den svaga kronan (även kallad svenska zloty av danskarna ;-)

Nåväl - den som dricker vin får se. Farsan öppnar en hemlig flaska vin och häller upp i glaset. En svagt gul-grön nyans uppenbarar sej i ett nästan färglöst vin. Doften är ganska svag och påminner mest om en nyuppskuren grapefrukt. Smaken är också väldigt försynt - en svag bitterhet av grape - lite färska päron/äpplen - en viss pepprighet. Ändock ganska koncentrerat och inte utan klass. Jag hittar inga fat eller mineraltoner - vad i sjutsicken är detta? Då farsan råkade avslöja att vinet är franskt hamnar jag till slut i Bourgogne. Men det är enbart genom uteslutningsmetoden - för jag hittar inte mycket som jag kopplar till Bourgogne i detta vinet.

Vinet är en Puligny-Montrachet Les Nosroyes 2002 från Chateau Gènot-Boulanger. Först blir jag lite förbannad både på vinet och mej själv. Hur kan ett vin vara så anonymt - speciellt då jag misstänker att farsan har betalt en rejäl slant för denna pavan? Sen blir jag arg på mej själv att jag inte har vett och finess att uppskatta den finstämda smaken hos en Puligny-Montrachet. Det är nämligen inte första gången jag upplever att lyxen går mej förbi hos en vit Bourgogne. Farsan smackar själv oerhört belåtet i alla fall.

Sen händer det något till maten som jag inte kan förklara. Kanske har vinet utvecklats i glaset, eller så trillar det ner en polett någonstans i mitt smakcentrum. Till de lätt chiliheta pilgrimsmusslorna och den halstrade hällefisken passar vinet in som en förlorad pusselbit. Maten tar fram den klass jag saknade vid provningen.

Marchese Antinori Chianti Classico Riserva 2001

De färskostfyllda kycklinglårfiléerna ligger och fräser på grillen och kvällsljuset sipprar genom de äppeltyngda grenarna. Vinglaset får ett par varv och ner med näsan! Det rycker genast i mungiporna som snart sitter strax under öronen! Detta är verkligen ett vin jag blir glad av.

Marchese Antinori Chianti Classico Riserva 2001 har verkligen utvecklats till något alldeles extraordinärt med lite tid i källaren. Det var gott även första gången vi provade det - därav inköpet av en hel låda någon gång under början av 2007. Det fanns ett stråk av överdriven fruktsyra i de första flaskorna - men det verkar helt ha gett med sej med lite flasktid.
Nu möts man av lite varmare frukter som fikon, blandat med de fina fattonerna av choklad och kaffe. Syran möter i mitten och gör vinet läskande. Just nu har vinet hittat en fullständig harmoni mellan ungdom och utvecklade toner. Frågan är om man skall lagra dessa flaskor så mycket längre? Iofs så sitter min far fortfarande på fullt vitala Villa Antinori från 1981 (!) - så det finns säkert potential för en lång lagring.


Vingudarna måste varit extremt gynnsamma för Antinori under 2001 - för detta vinet har nog aldrig varit så här bra i varken tidigare eller senare årgångar. Ser dock att Parker ger hela 91 poäng för 2004:an av detta vin - så det skall bli spännande när SB byter årgång nästa gång.

Också imponerande att kvalitén kan hållas så hög i ett massproduktionsvin. Hela 25.000 lådor tillverkades bara av detta vin - mer än de flesta Bordeauxslotts totala produktion. 90% Sangiovese - 10% Cabernet Sauvignon. 14 månader på små ekfat. Yummy!