Domaine Leroy Bourgogne AOC 2004

Kvällens vin är sannerligen ett unikt vin i många avseenden, och man kan nog skriva flera sidor med fakta utan att ens nämna hur det smakar. Det är en historia om en unik vinmakare, med en unik historia och dessutom är det ett ganska bra exempel på hur komplicerat Bourgogne kan vara.

För det första - detta vinet finns inte. I alla fall inte i några andra årgångar än 2004. Maison Leroy som är Leroy's negociantdel släpper varje år en AOC Bourgogne - så även 2004. Domaine Leroy som endast säljer viner från Madame Lalou Bize-Leroy egna marker släpper vanligtvis endast viner från de bästa 1:er cru och Grand Cru lägena. Dessutom till priser som i många fall övertrumfar självaste DRC (undantaget Romanee-Conti). Försäljningsprocessen lär också vara något hämtat ur en film. Tydligen samlar frun in alla gamla kunder i ett rum där de får skriva ner sina beställningar. Om någon ens andas om en prislista är det dörren som gäller. Inte helt kompatibelt med SB's inköpssystem.

Desillusionerad efter makens död och med tveksam känsla för årgångens kvalitet degraderade Madame Bize-Leroy hela skörden under 2004 till simpelt kommunvin. Vinerna från Romanee S:t Vivant och Richebourg blandades samman och kallades AOC Vosne-Romanee. Vinerna från Clos de Vougeot, Corton Renardes och Clos de La Roche blandades samman under det modesta namnet AOC Bourgogne. Ett beslut som Madame senare lär ha ångrat i senare provsmakningar. Hon använde de vanliga negociantetiketterna - och det är inte helt lätt att skilja dessa flaskorna från "det vanliga blasket" (citat Krug FW).

Historien om hur Lalou Bize-Leroy blev en av världens största vinikoner är alltför lång att skriva i bloggen. I kort går den ut på att hon tidigare var delägare i Domaine de la Romanee-Conti - där hon blev utmanövrerad i bästa Falcon Crest-stil av sin egen familj. Hon tillskrivs en stor del av det uppsving som DRC har haft de senaste 20 åren - både vinmässigt och kommersiellt. I hennes egna vinodlingar tillämpas nu strikt biodynamik, inklusive allt mumbo-jumbo om kosmisk rytm och frånvaro av streckkoder. Detta sker i kombination med stenhård manuell gallring av druvor och ett uttag som beskrivs som löjligt lågt. Det totala antalet flaskor per jordplätt är snarare under 1000 än över.

Kan ett vin få mer positiv etikettskjuts än så här? Kommer jag någonsin att dricka Grand Cru vin från Leroy igen? Vi får se - Travkungen har avbokat alla möten och är på väg hit med några Pata Negrakotletter. To be continued.