fredag 5 juni 2009

Ängavallen

Ängavallens gård ligger mellan Malmö och Trelleborg, och är framförallt en gård för ekologisk uppfödning av grisar. Glada linderödsgrisar som bökar upp rötter och mask är också det som möter oss när vi anländer till gården. Gården är en multiförrättning med gårdsbutik av glada döda grisar, restaurang och hotell. Ikväll besöker vi restaurangen för första gången, men vi har varit någon enstaka gång och handlat griskött i butiken. Tyvärr har det aldrig varit någon succé i vårt kök - men många vittnar om den höga kvaliteten.

Förrätt 1: Ekologisk sparrissoppa med sparrisgelé och löjrom. Löjligt gott. Vinet heter 2008 Geyershof Grüner Veltliner. Fin typisk GV med toner av rostade pinjenötter. Löjligt bra matchning med maten också (89 p).

Förrätt 2: Varmrökt laxkub med fänkålscreme. Låter simpelt men är i Michelinklass med tryffelsmör på toppen. Vinet blåser i alla fall mej iväg till himmelriket: 2007 Wittmann Riesling Trocken Rheinhessen. Jisses vilket vin, det smakar i minuter. Massiva mineraler, petroluem, komplexa citrusoljor (92 p). Var kan man köpa detta?

Varmrätt: Variation på Ängavallens gris med försommarprimörer och ramslökssås. Igen så är jag inte alls imponerad av köttet. Det är torrt och smaklöst. Är det något fel på mej? Kräver jag skavda antibiotikagrisar? Vinet heter 2003 Il Conventino Vino Nobile di Montepulciano. För kraftfullt för maten, känns lite alkoholstarkt - men är fullt passabelt. (87 p).

Efterrätt: Symfoni på rabarber. Mycket smakfullt utfört med kaneltoner i både glass och soppa. Vinet: Heaven on Earth Muscat, Sydafrika. Nej, det är inte himmelriket. Känns fullständigt mättat med socker, brända russin och låga syror. Speciellt till de ganska syrliga rabarberna blir sötman tandvärksframkallande (78 p).

Några plumpar i protokollet - men sammantaget är jag positivt överraskad. Hade vi gått hem efter den andra förrätten hade jag mailat till guiden direkt.

7 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Tacksamt att få rapport strax innan avfärd till näset.
Instämmer om köttet, hittills svårt att inse vad som är skillnaden smakmässigt. Men glada grisar är förstås plus..

Wittmanns riesling imponerade på Sturehof, väldigt mycket jordtoner och mineral. Inte 92 men mycket bra. Två olika finns i BS just nu, Moestue importerar.
Annars från Gute Weine i Bremen.

MMM sa...

Ja titta! Det säljs ju på SB, och priset avskräcker inte heller, 134 kr.

Det kan hända att jag var lite för välvillig med poängen, det är lätt hänt på restaurang. Det blir ett återbesök hemma snart.

Niklas Jörgensen sa...

"Glada döda grisar" - dödskul :-)

MMM sa...

Kunde inte låta bli... De dödas ju trots allt som alla andra grisar. Även om själva avrättningen lär ske till klassisk musik. Jag föreslog slutsången till Life of Brian på rundvisningen...

Kan hålla med FV att det är bra att grisarna har ett bra liv innan - även om det inte verkar betyda så mycket för smaken. Konstigt egentligen - jag undrar om de inte har satsat på fel ras? Den fläskkarrén vi handlade i butiken såg fin ut innan tillagning - men tappade väldigt mycket vätska.

Johan sa...

Inte för att vara elak men det kanske beror mer på kocken än råvaran... :-)

Vi var där och försökte få bord i påskas men det var fullt. Verkar värt att göra ett nytt försök i sommar.

/Johan

MMM sa...

He he.. Jo, ibland kan det gå fel även med bra råvaror.

Definitivt värt ett försök att få bord igen tycker jag.

Ängavallen sa...

Vad roligt att du tyckte om vår meny. Under november serverar vi vår populära gåsmiddag som du kan läsa om mer här: http://angavallen.se/gåsmiddag-på-två-sätt-båda-roligare

Välkommen åter!