Chateau Lanessan vs Villars 2005

Doktorn ligger med svårartat ryggskott när vi anländer på fredagskvällen. En hel dags lastande av vin har slutligen gjort sitt med ryggmusklerna och vi får skeda i honom värkpiller och cru classé för att han skall kunna visa runt bland nyförvärven. Det är Bordeauxprimörer 2005 från wineandco som äntligen har kommit hem efter en lång tids väntan hos en släkting i Tyskland.

De finare lådorna rör vi inte ikväll - utan Doktorn bräcker upp två lådor av för mej okänt innehåll: Chateau Lanessan och Chateau Villars. Chateau Lanessan är ett cabernetdominerat vin från Haut-Médoc och Chateau Villars är merlotdominerat vin från Fronsac.

Vinerna får en snabb sväng i karaff före servering - Lanessan har redan kastat stora mängder sediment. Båda vinerna är väldigt kraftfulla - och egentligen inte så njutbara rätt upp och ner. En vitlöksspäckad lammstek får agera tannintämjare, och då spelar båda vinerna i harmoni igen.

Chateau Villars: Öppen och mogen doft av plommonfrukt och en hel del ekfat. Tät tanninrik smak med små eruptioner av citrusskal.

Chateau Lanessan: Känns en storlek större än Vilars, men är å andra sidan mer sluten. Tät carbernetstruktur med sting av mentol. Lång tanninrik eftersmak. Antydan till en fin cigarrlåda.

Båda vinerna imponerar på mej, speciellt med tanke på prisklassen (100-150 kr). Parker ger 90 poäng till Lanessan - och jag har inga invändningar.

Bordeaux, Bordeaux. Man känner sej som Askungen bland de här lådorna. Vad är väl en låda Bordeaux 2005? Dötrist, överprisat, parkeriserat - och fullständigt underbart.

Claude Val 2008

Claude Val var antagligen ett av de mest omskrivna vinerna på svenska vinforum och bloggar under 2008. Historien om Kronstams nästan maniska hyllande av detta 55-kronorsvin i varje tänkbar tidskrift fick några skribenter på finewines.se att starta en fiktiv rättegång. Hade Kronstam en dold agenda - och framförallt - hade han egen vinning av att öka försäljningen och få in vinet i det ordinarie sortimentet? I brist på bevis får man nog anse Kronstam friad i detta fallet - han gillar helt enkelt detta vinet får man anta. Eller ser han det som ett experiment för att testa nivån på sitt inflytande?

Lustigt nog har jag inte hittat en enda person som har provat vinet i fråga - förutom Kronstam då förstås. Och nog hade han inflytande! Idag står vinet med bästa exponering på Hansakompaniets SB.

Om jag skall knyta an till den förra posten så har ett 55 kronorsvin inte det så lätt i det svenska systemet. Utan tyngden av alkoholskatt och hög moms skulle detta vinet kosta c:a 30 kr - och det är egentligen i det bordershop-perspektivet man skall ställa vinet. Vinet är i alla fall klassat som Vin de Pays d'Herault, Languedoc (som Grange des Peres) och innehåller en blandning av Carignan, Grenache, Cinsault och Merlot.

Det doftar i alla fall inget vidare. Gamla bananskal och jäst är väl den korta sammanfattningen. Det smakar dock betydligt bättre, med en viss fruktighet, klar syra och en salmiakton. Det känns korrekt och genuint på något underligt sätt - även fast det är synnerligen enkelt och helt saknar tanniner. Med klädnypa och stor ishink funkar det nog synnerligen väl på vilken studentskiva som helst.

Om man säger så här; ett vin som Santa Duc's Les Plans (49 DKK) lurar upp detta vinet på läktaren. Jag vet ärligt talat inte vad Kronstam har i kikaren här.

P.S. Kronstam har även hyllat 3-kronors vinet Umbala (från förra posten) i åtminstone två fristående DN-kolumner. Det vinet har också lämnat BS och står nu i flertalet butiker. Fast där är han inte ensam i hyllningskören - Dina Viner ger vinet 83 poäng (!). D.S.

Rödtjutet

Vad kostar en flaska vin? Om man bara räknar in alkoholskatt, Systembolagets påslag och moms är det teoretiskt lägsta priset för en liter vin: (21.58 kr * 1.19 + 3.50 kr) * 1.25 = 37.90 kr. Då får varken vinodlaren, transportören eller importören en enda krona. Dessutom saknas det också en förpackning som säkert går på någon krona.

Det billigaste vinet i Systembolagets sortiment, Umbala, kostar 42.66 kr per liter. Det inser vem som helst att man inte kan sälja en produkt (dessutom från Sydafrika) till det priset utan storartade subventioner, slavliknande arbetsförhållanden och bottenlös kvalitet. Det måste vara högst tveksamt att Systembolaget överhuvudtaget skall ha detta i sitt sortiment.

Se också Niklas blogg om arbetsförhållanden på sydafrikanska vingårdar!

P.S. En lustig detalj med den svenska alkoholskatten är att den närmast fördubblas när alkoholhalten överstiger 15%. Kan det förklara varför vissa producenter närmast regelmässigt felmärker vinerna? D.S.

Simon Bize vs Vincent Girardin årgång 2005

Mitt inre sökande efter min optimala stil på Bourgogne fortsätter. Ikväll är det lite rörförstärkare mot transistor, flygande jakob mot tapas, korsord mot soduko. Gammalt möter nytt - och jag har absolut ingen aning om vad jag själv föredrar.

Å ena sidan har vi modernisten i detta sammanhanget, Vincent Girardin Santenay 1er Cru La Maladiere. 40% ny ek och 100% avstjälkade druvor. Å andra sidan har vi Simon Bize Savigny-les-Beaune Les Bourgeots, 10% ny ek och 50% avstjälkade druvor. Skillnaden i terroir för de två vinerna skall säkert inte underskattas, men en fingervisning om skillnaderna i vinmakningen borde vi kunna få.

På tal om vinmakningen så läste jag på EBob att fler och fler producenter i Bourgogne börjar återgå till att inte avstjälka druvklasarna före pressningen. Men det innebär inte att man bara öser ner alla löv och kvistar och går hem. Nej, det kräver i stället ännu mer arbete eftersom bara de finaste stjälkarna skall med. Exakt vad som ingår i begreppet stjälk är dunkelt för mej som aldrig sett en vinproduktion - men målet måste vara att få ett mer komplext vin som tål lagring bättre.

Båda vinerna är nyss hemkomna från beställningssortimentet, och kom som årgång 2005 (det vet man ju aldrig helt säkert).

Simon Bize: Lätt röd färg, doftar krossad granit och finaste vildhallon med ett stänk av anis. Smaken är helt perfekt balanserad mellan syra, ganska mycket tanniner och samma karakteristika som doften. Väldigt rent och borde kunna ha en lång framtid i källaren. Det är precis den stil jag sökte efter!

Vincent Girardin: Vinet är betydligt tätare och doftar dovare av ek och mörka bär. Men vänta lite - var där inte också en antydan till blöt wellpapp? Tonen är svag men gör att vi tappar helt känslan för vinet. Vi sköljer ur glasen och hämtar en ny flaska. Flaska två är ett helt annat vin - men är det bättre? Doften är här helt insnöad på gräddkola och björnbär. Efter en stund kommer det svettiga hästar instormande. Under de kommande timmarna vacklar vinet mellan stallet och bärkorgen - allt inpackat i en stor eklåda. Hade det varit en gammal Bordeaux hade det känts bättre... Nej - detta vinet gillar jag inte. Har Vincent slarvat med faten tro?

En jordskredsseger för Bize således. Ett riktigt bra vin som jag skall komplettera med fler flaskor av!

Uppsamlingsheat

Vissa flaskor hamnar lite vid sidan av - men är väl värda att dokumenteras ändå:

Som fördrink till kummelkvällen plockade vi upp en flaska av "kravallvinet": Hubertushof Trittenheimer Apotheke Riesling Spätlese 1988. Vinet som visade hur tunn vår fernissa av civilisation är.

Vinet känns väldigt ungt och fräscht för att vara mer än 20 år gammalt. Faktum är att vinet, trots ålderskillnaden, känns som en karbonkopia av den utmärkta Heinz Schmitt Longuicher Maximiner Herrenberg Spätlese 2001. Ett riktigt gott betyg således! Är vinupplevelsen tillräckligt unik för att för att motivera en stormning av kassalinjen? Hmmm..

Inte riktigt lika fräsch var den flaska Clos de l'Oratoire des Papes 1998 som vi provade igår kväll. Grovt, orent och med en illasittande starkvinston. Vinet kändes oxiderat och långt förbi alla drickfönster. Jag trodde nog att denna skulle vara på topp nu?

Efter provningen av Leroy AOC Bourgogne 2004 fick Travkungen blindprova en Léon Barral Jadis 2005. Ingen avundsvärd position att hamna efter ett vin som skulle få vilken fin-Bordeaux som helst att framstå som lantvin. Travkungen spikar vinet direkt (felaktigt) som en Rhône-Syrah.

Detta vinet har egentligen inget gemensamt med Jadis 2004, förutom en väldigt hög drickbarhet. Jadis 2004 var ett ganska lätt vin med sina smakeruptioner av knallpulver och mineraler. Jadis 2005 är en helt tät matta av bär och charkuterier - och det känns väldigt Syrahdominerat och därmed inte så unikt som 2004:an var. Knallpulvret lyser med sin frånvaro - men bären är kyliga och nysköljda och varje sipp känns som att sätta tänderna i en blandning av nyplockade blåbär och vindruvor. Inte överdrivet vinöst, men väldigt gott att bara dricka rätt upp och ner. Detta känns som ett vin som skall drickas på sin underbara frukt - och att oddsen för lagring kan vara tveksamma. Lätt kylt under ett blommande äppelträd - kan bli himmelskt.

Chateau Bouscassé 2005

Chateau Bouscassé 2005 går som en löpeld genom vinbloggvärlden. Finare Vinare provade igår, och jag misstänker att Konjären tar en titt i afton. Hur är egentligen kvaliteten?

Jag gick fullständigt i mål över detta vinet i oktober förra året, speciellt dag 2. Recensionen i november var mer måttlig - men fortfarande klart positiv. Mina flaskor i källaren inhandlades i oktober - precis efter årgångsbytet. Har Brumont skickat bottensatsen till Sverige i den sista sändningen? För att gå till grunden inhandlas en flaska Bouscassé 2005 idag på Jägersros Systembolag i Malmö. Batchnummer L8850-47-08 (vilket iofs är samma som de som ligger i källaren).


Klockan 17:28: Nu har vinet varit i karaffen i c:a två timmar - och är fortfarande för kallt (13-14 grader): Nja - det är inte enormt upplyftande just nu. Vinet känns extremt primärfruktigt - men är inte överdrivet tanninhaltigt. Förutom en dov frukt svävar en svag ton av kryddhylla och samma julmust som FV upplevde. Den tidigare så dominerande eken är inte här idag - ingen gräddkola heller. Jag hoppas på metamorfos.

Klockan 18:12: Drastiska förbättringar på kort tid. Frukten har ljusnat mot ljusa körsbär - och det finns gott om det. Ovanligt öppet och fruktigt för att vara Bouscassé. Väldigt läskande syror - men jag kan kanske hålla med om att eftersmaken är lite tunn.

Klockan 19:37: Känns som det har planat ut för ikväll. Jag gillar detta vinet! Det är bäst till maten, men dricker ganska bra rätt upp och ner. Nu åker vinet ner i flaskan igen och så väntar ett nytt smaktest i morgon.

OK - det är inget stort vin på något sätt - men det tilltalar mej väldigt mycket. Det finns en väldigt fin balans av syror, alkohol, väldigt ren och ymnig frukt, fin ek och ovanligt lite tanniner för Bouscassé. I mitt tycke är detta hundra gånger roligare än vad 2004:an var. Mitt minne är för svagt för att för att jämföra med äldre årgångar.

Vi får se om tiden kan trolla fram en dimension till. Mina extrema hurrarop från oktober var kanske lite överdrivna men jag tycker fortfarande att detta är ett bra köp för 100-lappen. Denna flaskan var precis lika bra som de tidigare - så någon sändningsvariation kan inte jag påvisa i alla fall (eller konspiratorisk kvalitetssänkning).

Dag 2 klockan 21:00: Vinet har återigen ändrat karaktär väsentligt. Ny känns eken tydligare i en choklad/kaffeaktig ton och frukten har mörknat mot plommon. Syran är ganska hög - och vinet är fortfarande väl balanserat. Så bra som det är nu var det inte igår. Men några 91 poäng är det inte (min förra CT notering). Kanske ett dygn till kan betvinga kroppen att fyllna ut? På med dumstruten. Eller hur är det med det? Det är ganska hopplöst att prova vin när man bara letar fel. Resterande flaskor får vila under stock och sten i lång tid.

Sauzet Puligny-Montrachet 2004

I slutet av förra året gav jag löftet att 2009 skulle bli ett Bourgogneår. Det har väl varit lite si och så med det hittills - men nu har jag äntligen fått hem starten till den provkarta av producenter jag siktade på då.

Provkartan är införskaffad via en samlare i Köpenhamn som jag handlat en hel del Bordeaux av de senaste åren. När jag berättade om min nya "fas" skrattade han och sa att det är ungefär det som han gick igenom när han var ny i gamet. Jag köpte en flaska av varje producent han hade i källaren. Nästan alla flaskor är kommunvin och kostade någonstans mellan 150-400 DKK / flaska. Lådan innehåller vin från Boillot (vitt), Sauzet (vitt), Trapet (rött), Barthod (rött), Confuron (rött), Bize (rött), Lechenaut (rött) och Genot-Boulanger (rött). Sen har jag kompletterat med nya flaskor av Drouhin (rött+vitt) och Girardin (rött) från BS.

Målet är att få en känsla för de olika husstilarna, och vilken typ av Bourgogne som jag är mest attraherad av. Bourgogne är ju ett minfält, och hos WA och WS finns ingen hjälp att få. Det är bara att kasta sej ut och se var man landar helt enkelt. Nördigt och spännande.

Ikväll börjar den stroboskopiska sightseeingen med en flaska Etienne Sauzet Puligny-Montrachet 2004. Etienne Sauzet har varit död i mer än 30 år - och för detta vinet ansvarar hans svärson Gerard Boudot. Som vanligt i Bourgogne har Sauzet både en domaine och negociantdel. Denna flaska är således negociantplonk av kommuntyp. Stilen på Sauzets viner beskivs som lätt, elegant och mycket måttligt ekat. En realiserad kummel badande i vispgrädde och sherry får agera kuliss.

Jag har tidigare haft lite svårt för just Puligny-Montrachet, och detta vinet är inget undantag. Jag sitter hela tiden med känslan av kejsarens nya kläder. Det skall vara subtil elegans, men hur subtilt kan det bli? Det är inte dåligt på något sätt men jag har svårigheter att skilja detta från vilken 70 kr Chardonnay som helst: Det är lite eldigt i finishen - smaken är lätt, lite bitter och ganska rejält syrlig. En Chablis har mineraler, en Corton har popcorn och anis. Detta har ingen karaktäriska att ta på - och att se fram emot. Det är säkert inte Puligny-Montrachet som det är fel på - det är jag. Ge mej 10 år till av vinprovande så borde jag också finna substans bakom prislappen. Tills dess passar jag.

OK - 11 flaskor kvar...