Lammsteksorgie med Chateau Noaillac 2000

Middag med hela tjocka släkten igår, och matlagning som pågick från arla morgonstund. Tre lammstekar stoppades i ugnen redan vid 9-tiden, kryddade med stora lass vitlök, rosmarin, citron/apelsinskal samt kanelstång. Stekarna täcktes med olivolja och fick stå i ugnen vid 125 grader i sex timmar. Receptet fanns i tidningen Buffé i november - det kändes liksom rätt bara genom att läsa beskrivningen! När jag skulle plocka upp lammstekarna försökte jag lyfta dem i benet - men det bara sa tjoff så stod jag med det bara benet i handen. Köttet var extremt mört efter den behandlingen!

Kvällens gäster betod av vana vindrickare (inkl en och två betygsprovare från Munskänkarna), så jag kände ett visst ansvar att servera lite intressanta viner (och för min egen skull också så klart!). Samtidigt var gästerna så många att det inte gärna kunde bli "top of the line".

Förrätten bestod av små tapas med olika tapenader - enkelt och plockvänligt. Till det hade jag köpt Georg Breuer Riesling Sauvage 2006 (SB 5899). Vinet var lätt i färgen och med en ganska tydlig ung Rieslingkaraktär i doften - päronsoda. Smaken var helt kruttorr med samma ton av ung Riesling. Vinet var helt korrekt men samtidigt väldigt anonymt - och jag tvekar på om det är värt sina 109 kr. Lite mer karaktär hade jag nog väntat mej! Det kan också varit en lite dålig mat/vin match också - ett halvtorrt vin hade varit bättre ihop med tapenaderna. "You live - you learn."

Lammstek = Bordeaux! Efter att ha detaljgranskat grannbloggarna och bett Finare Vinare om råd hade jag inhandlat två magnumbuteljer Chateau Noaillac 2000 (SB 3359). Intressant att det står flaskor med Cru Bourgeois från monsteråret 2000 kvar på Bolaget - nästan helt bortglömda! Vad jag kan hitta lanserades vinet på Systemet under 2004 - och det är ju ett tag sen. Båda flaskorna dekanterades c:a 2 timmar innan maten - och hälldes pronto tillbaka på sina flaskor. Bara doften från karaffen var väldigt lovande!

Flaska 1: Härlig charmig mogen Bordeauxdoft med klara indikationer att detta vin innehåller en hel del Cabernet Sauvignon. En lätt touch av ammoniak och salmiak, mörka frukter. Vinet visar mognadstoner av hö, fina syror och upplösta tanniner. Vinet är riktigt bra! Och framförallt är det som gjort för lammstek! Eftersmaken är inte överdrivet lång och komplex - men det gör ingenting till maten. Bara att känna mognadstoner från en 100 kr Bordeaux från Bolaget ger många pluspoäng. Vinkännarna runt bordet smackar - och suckar om hur de har kunnat missa detta fynd. Ett klassiskt exempel på hur små medelmåttiga slott kan få till det i stora årgångar, utan att kunna ta ut överpriser som de större slotten.

Flaska 2: Denna flaska uppvisar en helt annan karaktär än flaska 1. Tonen av ammoniak är betydligt starkare, syrorna klart högre. Det känns som detta vin är ett par år yngre än första flaskan. Smaksak vilket man gillar bäst - denna visade inte samma mognad och balans. Å andra sidan var det "maffigare" och med klart längre eftersmak. Jag håller på den första flaskan dock! Klart att det inte är helt optimalt att flaskorna har stått upp i bolagets hylla sen 2004...

Nästa flaska till rakning fick bli en Chateau Labadie 2003 (SB 3550). Vinet visar upp en mer klarröd nyans och doften har mer av röda frukter som hallon och röda vinbär (jmf med Noaillac). Smaken är ganska burdus med klara Merlottoner, vinet känns en aning kokt och vissa drag av starkvin kan hittas. Tuffare tanniner än Noaillacen. Vinet är helt korrekt men är bara så erbarmligt trist efter den förra upplevelsen. Jag får genast ett slag av St Emillion depression (ni vet nog vad jag menar).

Slutligen kan vi nog ana att Finare Vinare, Drucket och Frankofilens bloggar har en viss genomslagskraft på Systemets vinsaldo. Det stod nio flaskor Noaillac på Hansakompaniet när jag högg två flaskor i fredags. Idag står det en flaska kvar!