Bouscassé goes Hjärnkontoret

Nog har vi alla hällt ett par droppar vatten i den där fina maltwhiskyn från Islay - och känt hur ett fantastiskt spektrum av blomster och fruktsmaker har öppnat upp sej. Jag har aldrig riktigt förstått hur effekten kan vara så stor - ofta räcker det men en minimal droppe vatten för att förändringen skall ske.

Idag tänkte jag fortsätta odla min "vinnördiga" sida - och upprepa samma försök fast med ett vin. Ett riktigt ogint, strävt och stumt vin behövs! Gärna ett vin som skulle behöva tre dagar i öppen karaff för att komma till sin rätt. I en modest prisklass finns det egentligen bara en kandidat - Chateau Bouscassé 2004 (SB 2204). Det var ett bra tag sen vi provade 2004:an - och då var det ett styrkeprov för smaklökarna och tandplacken. Vinmakaren Alain Brumont rycker upp och pressar hela vinrankan och kör sedan en maraton-maceration för att inte en enda tanninmolekyl skall undgå transporten till Sverige. Åker det med en kreosot-indränkt telegrafstolpe är det bara bonus. Skämt åsido - vi gillar faktiskt detta vinet - men det kräver sin bastanta och gärna feta mat. Idag blir det ingen mat till för att fördunkla känslan av heltäckningsmatta.

Idén är enkel. Tre vinglas tas fram - ett glas får vara torrt - ett glas tillsätts 2 ml vatten - ett glas tillsätts 5 ml vatten. Sedan hälls 100 ml vin i varje glas.

Redan vid första doften märks en tydlig skillnad mellan glasen - och jag har inga större problem att urskilja vilket glas som är mest slutet. Även en klar utspädd ton kan märkas i ett av glasen. Redan här avbryter vi den blinda delen.

- Det mest slutna vinet var som väntat originalvinet, här kommer minsann inga blomkvastar ut glaset. En dov ton av plommon och ek - men någon har glömt skruva upp diskantknappen. I stort ger detta lika mycket i doften som att lägga näsan på vårt köksbord. Men vinet har ju bara känt Skåneluft i två minuter.

- Det mest utspädda vinet (5% vatten) har en ganska trevlig öppen doft - men smaken domineras av en tunn vattnig känsla - som är ganska obehaglig i krocken med tanninerna. Vi häller ut.

- Mellanvinet (2% vatten) är det som ger mest från start - både i doft och smak. Här går det faktiskt att urskilja lite annat som bittermandel, björnbär och halstablett (Emser?).

Vad är då den vetenskapliga förklaringen till att lite vatten kan fungera som lucköppnare av whisky och ev. vin? Jag har inte kunnat hitta någon förklaring på Internet, men jag har en egen hypotes: Kallt kranvatten mättat med luft innehåller c:a dubbelt så mycket syre som det är möjligt för vinet att ta upp. Vinet blir således övermättat med syre en kort stund - innan det bubblar upp ur glaset (det går faktiskt att se ganska tydligt om man droppar lite vatten i vin). Denna "syrechock" skulle kunna fungera som en intern luftning av vinet. En hypotes - kanske felaktig.

En timme senare: Skillnaden har minskat - och originalvinet har tagit igen förlorad mark. Vinet med vatten börjar dras med utspädningssymptom. Slutsats: Detta kan vara en metod att snabbmogna ett slutet vin om man inte har tid att vänta. Fast jag skulle knappast köra detta på mina halvgamla Bordeauxer... Det är möjligt att 2% vatten var för mycket - eftersom 5% vinet var på gränsen till odrickbart. Kanske bara några enstaka droppar vatten behövs, utan att riskera intensiteten?