Livet känns väldigt slumpmässigt ibland! Travkungen fick nys via en polare att det skulle hållas en Moulin Touchaisvertikal i Malmö - och att det saknades deltagare för fullt manskap. Efter lite kontakter med provningsledaren fick vi hänga på - och jag lovade dessutom att ta med en av mina 1969:or som ett surprisevin. Det var inte förrän vi var där som jag uppfattade att det var Gomseglets vinklubb - hemvisten för Mina Vinare!
Provningen startade ganska omgående, och jag höll en låg profil om mitt bloggande. Vem var Mina Vinare? Jag tror att Mina Vinare kände igen min flaska efter avtäckningen - och det blev nästan ett Stanley-Livingstonemöte över den avslutande mandelkakan. MMM I presume?. Ett trevligt och hjärtligt möte - och vi kunde inte låta bli att vänligt gnabbas om våra meningsskiljaktligheter :-). Hoppas vi kan ses igen!
En söndagskväll med Moulin Touchais! 10 blinda viner - 10 provare. Nedan följer årgångarna som provades (de serverades inte i denna ordning), och mina kommentarer. I stort var vi ganska eniga, det var bara ett par av vinerna som orsakade lite diskussion. Alla viner äldre än 1990 var oxiderade och brunfärgade i varierande grad. Jag har vanligtvis lite svårt för oxiderade viner - men eftersom det hör till karaktären fick jag gladeligen tänka bort från det.
1995: Det doftar Pinot Gris med petroleuminslag? Exotiska frukter, inget vidare komplex, lite sockerlagskänsla. Helt ren och korrekt dock.
1993: Ännu mer petroleum, tydlig ton av bivax och päronsplitt. Högre syra än glas 1, fin passionsfrukt i smaken. Bättre än 1995 idag, kanske inte i morgon.
1990: Här gick meningarna isär. Jag tycker det doftar kisstenar på en offentlig toalett. Mycket parfymerad doft med en viss äpplighet i botten. Det smakar mycket bättre än det doftar. Helt klart ett av provningens mest udda viner.
1985: Detta vinet är alla överens om. Det kan vara en aning defekt - en pust av smutsig källare kommer i starten men försvinner sen. Mycket oxiderad doft och smak. För gammalt, alternativt defekt.
1984: Ganska oxiderad, men håller sej på rätt sida om Sankte Per. Lite äpplig smak, torr och en aning salt. Tänker på sherry. Skall knappast lagras längre.
1979: Betydligt fräschare än både 1984 och 1985. Inlagda persikor, äppelkaka, päronsplitt. Kanske lite för snällt? Detta skall vara årgången med mest botrytis. Har säkert många år kvar till toppen och kan bli något extra.
1977: Pang - där satt den! Ett nummer större än alla föregående glas. Krossade emsertabletter, salmiak, exotiska frukter, mandelkaka. Stråk av Islaywhisky. Väldigt komplex och bra hela vägen från doft till eftersmak. Bästa helhetsintrycket och massor av lagringskapacitet kvar.
1975: Tillbaka i oxidationskänslan. Vid det här laget smakar det mest äppeljuice med stänk av passionsfrukt. Nja. Drick upp.
1971: Också kraftigt oxiderad med en nästan rödbrun färg. Apelsinskal och äppelkaka. Jobbigt för detta vinet att komma nästan sist (glas 9 av 10). Inte alls dåligt men mitt tålamod med äppelskruttar börjar ta slut.
1969: Mitt vin! Viss oxidation men känns betydligt fräschare än både 1971 och 1975. Lite blyg doft - nästan minst doft i hela provningen. Smaken är en dröm - och är i mitt tyckte den mest komplexa i hela provningen. Det är emsertabletter, kokoskräm, äppelkaka och ett stänk av asiatisk fisksås på toppen.
Min vinnare? Som totalupplevelse väljer jag 1977:an som har allt. Den har både ungdomlig kraft, stor komplexitet och en helt ren doft och smak. Detta vin hamnar också på första plats hos 7/10 provare - vilket är anmärkningsvärt med tanke på att det står 100 glas på bordet. Mitt vin får en röst (och sen missade jag de andra två ettorna).
En sak är säker - Moulin Touchais är inget nybörjarvin och man måste gilla oxidation för att gilla lagrad Touchais (och det är säkerligen så att Touchaiskännarna inte håller med mej i mina bedömningar). Det står också klart att det är ganska få årgångar som har den närmast oändliga lagringskapaciteten som Touchais är känt för. Välj med omsorg till källaren således. Efter redovisningen provade vi vinerna till grönmögelost och mandelkaka. Tyvärr hade vi alla Chenin Blanc-koma vid det laget och drömde mest om ett glas öl. Ett förslag till nästa gång vore att servera tillbehören redan vid provningen.
Stort tack till M. och till Gomseglet för en trevlig provning - och för trevliga nya bekantskaper. Det var en stor upplevelse för en vertikalnovis! Provningsschemat för våren ser helt fantastiskt ut - och jag inser att chansen att komma med är mikroskopisk för en utomstående. En folieprovning hade varit spännande.... Tänk om Gruaud Larose kan möta Clos St Jean!
Bilder? Tyvärr la min kamera av i sämsta tänkbara ögonblick - men jag tror Mina Vinare fångade några bilder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Hej MMM!
Visst var det lustigt? Jag har haft på känn ett tag att förr eller senare stöter man säkert på en frände från cyberrymden. Lustigt nog så tänkte jag på dig och dina 1969or före provningen. Tänkte faktiskt tipsat om provningen.
Mycket trevligt att träffas för övrigt. En Clos Saint Jean provning kan vi kanske ordna så småningom. Du får spara din 2005a tills dess.
Håller med dig i mycket beträffande MT. Det är ganska tufft att prova 10st så lika viner som dessutom är söta. Märkligt var att väl hemma igen så avslutade jag med att prova resterna ur mina glas och en del av de mest oxiderade under provningen visade upp ett mycket renare och fräschare intryck då. Precis som om tiden luftat bort oxidationsintrycken.
Jag håller med om 1977an. Den var länge min favorit. Sedan ändrade jag mig i sista stund till 1990an! Kisstenar var ett nytt utryck för mig. Där ser man hur meningarna kan gå isär. Jag tyckte det var det mest kompletta vinet och dessutom det mest spännande. Sedan var din 1969a jättebra. Nästan sötaste och homogenaste vinet i smaken. Viskös och gräddig i sin struktur. Sedan gillade jag även 1993an. Generellt var det de äldsta årgångarna och de yngsta som var bäst. Förutom 1995an då som kändes lite klumpig. Jag tycker du har fångat intrycken väl.
Ligg på M så finns det säkert plats på framtida provningar. Det kan behövas en motvikt till min simpla och hedonistiska smak.
Hela 2010 ska ägnas åt Australien så till dess måste du ha fixat medlemskapet : )
Allvarligt talat så försök att komma med igen det var både trevligt och kul med lite nytt blod.
Vi får höras av framöver!
/ MV
Ja, man var rätt sliten i gommen och huvudet efter allt sött - men visst var det fantastisk upplevelse. 1977:an var så överlägsen i starten av kvällen - men på slutet var det jämnare. 1990 utvecklades helt klart åt rätt håll med mer luft - och lämnade helt toaparfymen. Mina noteringar kommer mest från den första delen av provningen (som du ser är jag inte så skolad i provningsanteckningar - utan drar till fria associationer) Det är intressant att höra att alla viner fortsatte att utvecklas långt efter provningen! Mitt vin blev också bättre med luft, var rätt blekt precis i början - men visst var det gott sen!
Simpel och hedonisktisk ;-). Nja, simpel tror jag inte på! Men visst kan det bi en härlig dynamik om man har lite olika fokus och kan lura/överraska varandra. Det hoppas jag vi kan utveckla på något sätt. Australien är en tom fläck på min karta - tror det senaste Aussien var en Black Granite Shiraz. Att avfärda Australien pga det är som att avfärda Frankrike pga Chatelet. Jag skall höra mej med M. och hugga möjligheterna när de kommer. Spännande!
Hej igen!
Jag tycker dina noteringar är jättebra. Finns aldrig något som är rätt eller fel – bara den egna uppfattningen. Visst var 1977an och din 1969a de särklass bästa vinerna bland de mogna. Sedan fanns det något i 1990an och 1993an som tilltalade mig på ett annat sätt. Kanske lite livligare men också primärare.
Jag hoppas du och travkungen är med fler gånger.
Jag kommer inte att hålla i alla Australienprovningarna men en hel del av dem kommer att falla under mitt ansvar. Kan lova dig att jag kommer att ta ut svängarna ordentligt då!
Om du avfärdar Australien på grund av Black Granite så får du skylla dig själv – för den är väl Sydafrikansk? Jag vet att det inte är så lätt att skilja på Shiraz och Shiraz för de sanna eurocentrikerna ; )
En helt annan sak. Jag läste först idag din post om Graillots S:t Joseph. Noterade såklart det faktum att du har diabetes typ 1. Hoppas du inte tar illa upp om jag frågar hur det påverkar din uppfattning om sötma i vin. Har ju förstått att du inte gillar sötma i rödvin men beror det på att du som diabetiker uppfattar sötman på ett annat vis (besvärande)? Är det restsockernivån som ställer till med mest bekymmer eller finns det annat socker som spökar i dessa viner. Jag har själv aldrig reflekterat över detta tidigare. Själv är jag nästan immun mot sötma i rödviner så länge jag uppfattar att det kommer av associationer till mogen frukt och mogna bär.
Ha det så gott och hoppas vi ses igen framöver!
/ MV
Hej!
Hoppsan - den var visst inte från Australien alls! Men den smakar apa ändå ;-) Jag ser att jag har faktiskt bloggat om en Aussie - Brown Brothers Shiraz. Minns den som ett väldigt tätt och moget vin - och den blev inte alls sågad heller.
Jag tror inte att min diabetes påverkar min upplevelse av restsötma - betydligt troligare är att min uppväxt i en frankofil familj har påverkat mej mer.
Jag är gärna med på några riktiga Aussieprovningar - även om ett helt år låter ganska mastigt... Vi håller kontakten!
Hej igen!
Kunde inte motstå bjudningen med Black Granite Shiraz. Förstår att det är lätt att blanda ihop dem om man inte har ett djupare intresse för Australien så som jag har. Kan dock lova dig betydligt mer minnesvärda viner än Brown Brothers om du hänger på Australien turnén nästa år. Visst är ett helt år lite mastigt. Även för mig. Vi kommer därför att stoppa in ett par andra teman också. Så vi får någon variation.
Vill inte tjata om diabetes men lite nyfiken är jag allt. Min far drabbades nyligen av åldersdiabetes och om jag förstått det korrekt så är väl det den variant som kallas typ 2?
Han har en del andra problem (handikappad och stillasittande) som säkert lett fram till hans diabetes men han har ju närmast vräkt i sig socker tidigare och förmodligen behövt så för att kompensera. Han har nu dessutom fått restrektioner om att avstå alkohol. Lite får han väl ta men jag höll på att göra bort mig när jag var på väg att inhandla ett sött mousserande vin till honom. Hann ändra mig innan jag nådde fram till kassan.
Frågan är om hans typ av diabetes skiljer sig gentemot typ 1? Jag reagerade nämligen på det du skrev om alkohol som behandlingsmetod förr i tiden.
Det vart också därför jag funderade på kopplingen till restsötma i ditt fall. En frankofil fostran fungerar dock som en utmärkt förklaring till ditt motstånd mot sötma i rödviner. Då har jag ju teoretiskt sett inga hinder för att kunna anta utmaningen att omvända dig!
Ha det bra!
/ MV
Hej!
Typ 1 och 2 diabetes har egentligen inget gemensamt mer än att de orsakar höga blodsockernivåer. I mitt fall tillverkar inte kroppen insulin, vilket jag då får injicera.
I fallet med typ 2 tillverkar kroppen ofta stora mängder insulin, men det har ingen verkan i kroppen. Det beror i sin tur ofta på övervikt, orörlighet och till stor del ärftliga faktorer. Behandlingen av typ 2 diabetes går ut på att göra kroppen känslig för insulin igen genom kost, motion och/eller tabletter. I sista hand tar man till insulin, men det är ungefär som att kissa i byxorna (insulinet ger mer övervikt och ännu större problem på längre sikt).
Alkohol sänker blodsockret temporärt för båda grupperna (och alla utan diabetes också). Jag kan inte se någon anledning varför din far skall avstå sockerfria alkoholdrycker (som rött vin). Det är nog snarare nyttigt för både diabetesen och blodkärlen med visst rödvinsintag (såvida det inte finns andra organ som sviktar). Det som talar emot skulle vara det höga kaloriinnehållet i så fall - men jag kan nog inte ändra doktorns ordinationer.
Restsötma i rödvin (runt 5 g per liter) betyder ingenting för sockersjukan. Det motsvarar ungefär en sockerbit per flaska, vilket är helt negligerbart.
Moulin Touchais? Jo, det går att kompensera för med stora injektioner - men är nog inget jag skall syssla med dagligdags...
Hej ännu en gång!
Tack för utförlig beskrivning. Jag får lite dåligt samvete av att det känns som du måste vända ut och in på detta bara för jag är så enveten. Hoppas det är okej?
Jag inser skillnaden mellan typ 1 och 2. Min far tillhör definitivt den kategori som själv orsakat problemet genom precis de faktorer du beskriver. I hans fall är det inte mycket att göra åt saken just nu. Han får som du förstår insulin. För egen del är det ju inte utan att man funderar just på de ärftliga faktorerna. Därav min fundering kring vin och blodsocker men jag tolkar dig som i fallet rödvin är det relativt riskfritt. Jag lovar dock att inte ändra min pappas ordination.
Förstår dock att en provning som den i söndags inte är så nyttig om den upprepas för ofta.
Tack igen för att du stillar mina funderingar!
/ MV
Tack för trevlig läsning!
Som 71:a har jag kommit på mig själv några gånger, "just det, den ska jag ju köpa och dricka vid något tillfälle!" Så det känns ju skönt att veta att den fortfarande lever och trots äppelskruttar kanske (då för sig själv) är ok? :-)
MV> Inga problem! Om du är orolig för egen del är nog det bästa att gå på regelbunda hälsokontroller (typ en per år?). Typ 2 diabetes kommer inte över en natt, och knappt över ett år ens. Skulle blodsockervärdena vara på väg uppåt kan man göra mycket för att mota olle i grind (och aldrig utveckla sjukdomen)
Vad gäller det du konsumerar så har det inget samband med risken att utveckla diabetes. Hög socker konsumtion ger inte ökad risk för diabetes av någon typ, om det inte orsakar övervikt så klart. En vanlig missuppfattning!
Ulf> Tack! 1971:an var det mest oxiderade vinet i hela provningen - undantaget vinet som var misstänkt defekt. Men det var fullt njutbart - och tydligen hände det en del positivt efter att provningsljuset släckts. Oxidationen har ju skett i flaskan, så det borde vara en rejäl variation mellan olika buteljer.
Jag hade definitvt slagit till i en årgång som är svår att handla annat i (?). Jag är född 1973 - och det verkar helt kört att hitta något som är vid liv från det året någonstans...
MMM; inget stort år i Bordeaux, 1973, men jag tycker såväl Mouton som Latour var riktigt trevliga när jag drack dem vid sekelskiftet. Förvånar mig inte alls om de håller än!
Annars, en vintage Madeira från årgången håller! Dessutom säkerligen i +50 år!
Niklas> Väldigt sällsynt med 1973 på auktioner, tyvärr. Kollar man CT finns det dock hopp. Jag gillade ju Poyferré 1974 - och 1973 borde vara bättre!
Skicka en kommentar