Jag var beredd på att hålla en väldigt låg profil - vita viner från Hermitage och Condrieu tillhör verkligen inte min kärnverksamhet. Ett enda vitt vin från Hermitage finns med på min blogg - och det var dessutom skadat.
I flight 1 provar vi Condrieuviner. 100% Viognier, sex viner, fyra producenter. Trots att vinerna kommer från nästan samma plats på jorden har de inte mycket gemensamt. De florala tonerna finns i alla vinerna, men mina botaniska kunskaper är inte tillräckliga för att identifiera blommorna.
Glas 1: Ekfat, ganska rund smak med kryddiga inslag. Lite snällt och lagom jämfört med de andra. Så här kunde det kanske smaka om man blandade alla viner i en karaff. Facit: Francois Villard, De Poncins 2003.
Glas 2: Denna flightens mest udda vin. Väldigt parfymerad doft utan antydan till ek. Doften är nästan påfrestande först, men blommar ut med tiden till krossade smultron med vispgrädde. Smaken har väldigt låg syra med en känsla av emsertabletter i eftersmaken. Lite tvålvarning här - men jag gillar det ändå för att det står ut så mycket. En stor personlighet! Facit: Chateau Grillet 2002.
Glas 3: Helt oxiderad. Odrickbar. Facit: Guigal La Doriane 1994 (första årgången av detta vin - som skulle druckits upp för 10 år sen).
Glas 4: Blöta stenar i doften, mineralisk. Känns inte ekad. Smaken är lite väl kort och neutral för att stå ut i denna konkurrensen. Synd på den doften! Facit: Montez Condrieu Les Grandes Chailles 2005.
Glas 5: Min favorit! En lätt ekkyss i doften, kryddig som en Gewürtz med persikatoner. Lång eftersmak med antydan till charkuterier och emsertabletter. Facit: Montez Condrieu Les Grandes Chailles 2006.
Glas 6: Mycket tungt ekad doft blandat med tung myskparfym. Vaniljglass med inlagda päron i smaken. Lång eldig eftersmak - hög alkoholhalt? Kan lika gärna vara en ekskadad chardonnay? Facit: Guigal La Dorianne 2006. 97 Parkerpoäng, men helt over the top. Kan inte vara många som identifierar detta som Viognier i en blindprovning.
Korta slutsatser efter flighten: Det känns inte som att lagring av Condrieu ger något positivt. Vinerna är låga i syran, och känns matkrävande. Och vad pysslar Guigal med? Chateau Grillet från en bättre årgång hade varit spännande att prova!
Nästa flight innehåller vita Hermitager. Stora viner med stora prislappar...
Glas 1: Oxiderad, nötig, platt smak. För gammal - men inte odrickbar. Facit: Delas Hermitage Marquis de la Tourette 1998.
Glas 2. Här blir jag förbannad. Vinet doftar och smakar inget annat än ek. Bittra ektanniner sprutar ur öronen. Detta är på gränsen till odrickbart för mej. Facit: Guigal Ex Voto Blanc 2003.
Glas 3. Solklar favorit för mej! Fantastisk utmejslad blommig doft med ljuvliga mineraler. Lång smak med en klar syra. Komplext och klassigt! Facit: Chapoutier Chante Alouette 2005 (flightens billigaste vin).
Glas 4. Inte alls dumt... Lätt oxiderad doft. Nötig, smörig och karamellig. Ekdriven eftersmak. Solklar tvåa för mej - även om jag inte har alltför mycket till övers för det oxiderade. Facit: Chapoutier Ermitage Le Meal 2000.
Glas 5. Helt oxiderat - odrickbart. Facit: Chapoutier Ermitage Cuvée de l'Oree 1998 (attans... 99 Parkerpoäng i avloppet).
Som ersättare tas en Chateau La Nerthe 2004 in - helt OK vin men lite väl enkel i eftersmaken jämfört med de bästa glasen (3+4).
Lite reflektioner! Det är bara att erkänna att jag har en vulgär vitvinssmak. Jag kan överhuvudtaget inte se poängen med att lagra dessa viner. Sannolikheten för okontrollerad oxidation verkar vara nära 100% efter ett antal år - och innan dess har mycket av det som jag upplever som komplexitet försvunnit in i äppeldimman. Den unga Chante Alouetten var dock helt fantastisk - ett av de bästa vita viner jag har provat någonsin. Samtliga viner ikväll var också helt torra - och ganska alkoholtyngda. En bit mat till är säkert väldigt nyttigt - även om jag inte har riktig koll på vad som bäst serveras till. Slutligen: Vad pysslar Guigal med?
Tack M. för möjligheten att få vara med! Detta är viner som man sällan träffar på, och jag försöker suga åt mej all kunskap. Jag lärde mej verkligen mycket - också vilka viner jag skall undvika...!
2 kommentarer:
Hej mmm,
Vita viner från norra Rhone är verkligen av eller på. Vissa tycker inte om dem och andra som jag, älskar dessa egensinniga och individuella viner. Condrieu, där har du rätt, de skall inte lagras mer än max 3-5 år, ju yngre ju bättre. Vit Hermitage, kanske kungen av vita viner, har låg syra, både som ung och åldrad. Vinet är bäst helt ungt, 1-3 år och återvänder därefter ur sin dvala efter 15-20 år beroende av årgång. Då, som moget är det helt enkelt strålande. Nötigt, fylligt, mineraliskt och storslaget. Ja lite oxiderad Sherryton finns där, om nu skall vara negativt. När vinet är i mellanperioden, 4-15 år gammalt, så är det lite slutet och ibland ointressant. Men som sagt, ge det tid i flaskan och en magnifikt vin uppenbarar sig.
Hej Anonym> Jag har också hört/läst detta om gamla vita Hermitager - men aldrig upplevt det. Det känns helt osannolikt - men man skall aldrig säga aldrig.
Man kan undra om de hade problem med korkarna under 1998 - av tre viner jag har testat har alla varit kraftigt oxiderade - två fullständigt defekta. Med tanke på priset och de dåliga oddsen dricker jag nog helst mina Hermitager unga (om jag hade några). Dyker det upp någon gammal flaska på auktion vore det dock kul att testa!
Skicka en kommentar