Santa Duc Les Quatre Terres 2005

Jag vet inte riktigt vad jag skall tro om detta vinet. Sist vi provade det i höstas var det extremt vresigt och mörklagt. Att smaka på vinet kändes som att höra att grannen har rejvparty - man hör bara en massa basdunk och att någon annan har roligt. Jag gillade inte alls stilen på vinet - men hoppades på att lite tid i källaren skulle dra ur de värsta depressionstendenserna.

Ett halvår senare tar vi upp nästa flaska av Santa Duc Les Quatre Terres 2005 - till en morsdags middag vid grillen.

Om jag skall hänföra vinet till uppdelningen i svarta och röda laget - så är detta vinet Black Army. Enligt etiketten skall vinet innehålla en överväldigande majoritet Syrah och Grenache - men det är svårt att tro. Santa Duc måste köra med stenhård extraktion - frågan är om druvmaterialet klarar detta?

Nog har det hänt en hel del med vinet på ett halvår i källaren - nu finns det en hel del mörkare frukt som plommon och björnbär tillsammans med en närmast bonnig framtoning av ladugård och höstack. Vinet är fortfarande väldigt tufft för att vara en CdR. Vi enas om att detta måste vara definitionen av ett rustikt franskt lantvin. Vinet hade utan problem käkat upp en hel tårta Brie de Meaux i alla fall!

Jag är fortfarande ganska tveksam om detta är min likör - men måste ändå medge att man får väldigt mycket personlighet för pengarna. Frågan är om lite mer tid i isoleringscellen kan mjuka upp denna internen.

Ordning och reda

Vad är var? I mitt lilla källarrum mot nordväggen av huset ligger det viner i trälådor, papplådor, i ICA-kassar och en del rätt på golvet. Det funkar säkert i lagringshänseende - men som show-off objekt är det uselt. Noll överblick över inventarierna också! Jag tror det är c:a 200 flaskor därnere men när jag tar ut allt och räknar så är det nästan 250 styck.

Jag fick ett tips om billiga vinlagringshyllor från http://www.quercia.se/, och jag har fått några via min far för prov. De var extremt enkla att sätta upp - och verkar tillräckligt stabila för att hålla. Nya ställ beställdes och hämtades ut via Bussgods i fredags. Trots en flaska Brunello innanför västen var det inga problem att skruva ihop ställen och börja placera flaskorna. Ställ för 270 flaskor kostade inte ens en tusenlapp totalt - svårslaget.

Resultatet måste betraktas som en succé (jag har ingen koppling som helst till Quercia)!! Bild bifogas:



De senaste månaderna har jag härjat på de danska vinauktionerna - och nu är det dags att packa upp de senaste auktionsfynden (kan inte låta bli att berätta för er vinälskare):

Léoville Barton 2003 (700 DKK st)
Clos de Papes 1998 (400 DKK st)
Bosquet de Papes Vieille Vignes 1998 (250 DKK st)
Pegau Reserve CNDP 2003-2004-2005 (325 DKK st)
Pichon Baron 2001 (400 DKK st)
Poyferré 1996 (425 DKK st)
Poyferré 2003 (800 DKK st)
Calon Segur 1996 (400 DKK st)
Pichon Baron 1996 (500 DKK st)

Fynd och fynd? Jag ville väldigt gärna ha några viner från St Julien 2003 - men priserna är klart betungande. En del av flaskorna kom dock till ganska bra pris (speciellt CNDP'erna) - men visst är det lite ångest att köpa Barton och Poyferré för runt 1000 SEK per flaska. Jag ville dock gärna ha dem - och hur skall man annars köpa dem? Alla verkar ha lite ångest över Bordeaux 2003 - men St Julien skall tydligen ha klarat sej extremt bra. Barton 2003 klockar i alla fall in som min all-time-high-poängsvin med 98 WS poäng. Men det lär väl bli till pensionen innan man kan öppna dem.

Tenimenti Angelini Brunello di Montalcino 2003

Brunello di Montacino... Det går inte att undvika att tänka på den pågående vinskandalen när jag korkar upp kvällens vin Tenimenti Angelini Brunello di Montalcino Val di Suga 2003 (SB 42302). Eller är det en skandal egentligen? Det slogs på stort i nyhetsrapporteringen i mars månad när t.o.m text-TV rapporterade om vinfusket i Italien - men efter det har det varit väldigt tyst.

Det som står helt klart är i alla fall att det finns ingen producent i Brunello som blandat in druvmust från södra Italien i sina "cuvéer". Den "nyheten" kom tydligen via ett rykte i en lokal dagstidning - och spreds för över världen på nolltid. Den andra anklagelsen gäller att det sedan 2003 har ingått andra druvor än Sangiovese i vissa enkelmarksviner från vissa producenter. Detta fick den italienska polisen att stoppa alla sändingar från CastelGiocondo (Frescobaldi), Pian delle Vigne (Antinori) och Castello Banfi, årgång 2003 och framåt. Vinlagarna är starka i Italien - och Brunello di Montalcino skall innehålla 100.00% Sangiovese!

Vinodlarna erkänner efter inventering av vingårdarna att c:a 1% av vinstockarna inte är Sangiovese - men att det är naturligt i vingårdar med 50-60 år på nacken. DNA var ju knappt uppfunnet vid planteringstillfället. Det börjar mer och mer låta som att det blivit en hönsgård av en fjäder - men det som trasslar till det ytterligare är att de amerikanska myndigheterna nu tydligen har stoppat importen av Brunello till USA. Vad är upp och ner egentligen? Just nu är det i alla fall munkavle på hos alla berörda parter! Personligen har jag väldigt svårt att tro att de nämnda, väldigt framgångsrika, producenterna skulle "chansa" i samordnad stil för att få ut några droppar mer från sina vingårdar. Vi snackar ju ändå viner som kostar mellan 500-1000 kr styck! Crème de la crème! Sen behöver man inte heller ha några väl utvecklade anlag för konspirationsteori för att hitta tusen italienska motiv för att sätta dit Antinori och co..

Nåväl - Angelini verkar i alla fall inte vara direkt påverkad av turbulensen.. Ett tydligt tecken är att det gick att handla kvällens 2003:a på det lokala systembolaget. Det är lätt hänt i nyhetshetsen att man glömmer bort vinerna som finns i standardsortimentet - och denna flaska har jag passerat ett otal gånger på Bolaget utan att reagera. Dessutom känns det som det har varit årgång 2002 som sålts i en evighet - men nu var det så äntligen dags för årgångsbyte. Jag hade nog inte köpt den ändå - om inte Wine Spectator hade gett mej en spark i baken med sina 91 poäng. Enligt dem det bästa som denna Val di Suga varianten har presterat någonsin... Enligt uppgift från min far så var detta vinet den första och enda Brunello som gick att köpa i Sverige under många år. På så vis kan den ses som en riktig Bolagsklassiker!

Vinet är en blandning från alla olika lägen i Val di Suga - och ser man på en karta så verkar de ha sina marker väl utspridda. Kan kanske ses som en "hedgefond" för jämnare kvalitet? Handplockade druvor - jäsning på ståltankar - lagring på slovensk och fransk ek i 2-3 år är receptet.

Finns det ett vackrare vin i glaset än Brunello di Montalcino? Kanten är klart tegelfärgad och färgen på vinet känns som att man var placerad i en dimmig Timotejreklam (minns ni den?).

Doften ger en klassisk Brunelloton av körsbär och ek - men i klassisk italiensk tradition är det inte doften som man går igång på. Smaken - vojne vojne! De tidigare flaskorna av Val di Suga som vi har konsumerat har varit ganska torra och blyga, om än korrekta. Den heta sommaren 2003 har gått fram med detta vinet som en champagnefylld studentbal för en blyg stundentska. Det är fruktigt, långt och en sagolik skjuts på eftersmaken - något helt annat än den 2000 vi drack för ett tag sen. Tanninerna hade klarat premier cru testet i Bordeaux - detta är en smooth operator. Se upp dock - för det tog två timmar i karaffen innan studenskan helt kastade mössan i luften.

Jag är som ni hör ganska såld - och detta vinet mycket närmare sitt drickfönster än den CastelGiocondo 2001 jag provade för någon månad sen. Jag skall köpa på mej ett par - tre flaskor och lagra i kanske bara 2-3 år. Sen finns det nog risk att studentskan fått livstristess och börjat pensionsspara. 91 poäng? Ja - bra nära i alla fall.

Chateau Bouscassé Vieille Vignes 1990

Ikväll vankas det fransk husmanskost och online gambling på hästapållar! Min gode vän Travkungen kommer på besök och jag har riggat upp en komplett spelhall i köket - en dator visar travlopp via ATG-live och en annan dator får fungera som totalisatorlucka. Finns egentligen ingen anledning att besöka en travbana längre - speciellt när vinlistan hemma känns längre och roligare.

På spisen puttrar det Puy-linser som är uppblandade med rökt fläsk, lök, allehanda örtkryddor och en skvätt Madeira. Ankbrösten ligger på eftervärme i ugnen. Till denna mat krävs det ett franskt vin - och jag har gått och vridit på ett antal flaskor i källaren. Till slut föll jag för mitt sista exemplar av en gammal klassiker, Chateau Bouscassé Vieille Vignes 1990. Detta vinet släpptes överraskande på Systembolaget någon gång under 2001, och kostade då strax över 300 kr. Jag och Travkungen drack ett antal av de flaskorna vid den tiden, och ett par åkte ner i doktorns vinkällare för långlagring (det var före tiden med villa och egen källare). Jag tror och hoppas att Travkungen kommer att få en liten tår i ögat av nostalgi när han får se flaskan!

Jag är osäker på om vinet klarar av en längre dekantering, så jag drar korken och låter vinet stå i flaskan i några timmar. Att göra denna enkla manöver kallas visst att lufta vinet enligt Audouzemetoden - låter finare än att dra upp korken. Jag vet inte om det är humbug eller inte - men det lär inte skada vinet i alla fall.

Andra V65-loppet startar ungefär samtidigt som vinet hälls upp i två Bordeauxglas från Riedel. På vårt gemensamma V65-system har vi spikat häst nummer 1, Gulis med Ulf Ohlsson i sulkyn. Hästen tar ledningen och får hålla ett lågt tempo - den spiken ser helklar ut! Precis som vi stoppar näsan i glaset galopperar plötsligt hästkraken helt omotiverat och blir diskvalificerad - nåväl vi lär inte bli miljonärer idag heller.

Tillbaka till glaset: Vinet har en underbar tät rubinskimrande färg med en kraftigt tegelfärgad kant. Det doftar som en mogen fin Bordeaux - en med tonvikt på dovare frukttoner från körsbär och plommon. En fin ekton toppar det hela. Vinet känns dock en aning slutet - så nu får innehållet flytta över till en öppen karaff. Det är en stor mängd sediment i flaskan - inte oväntat - det var det även för sju år sen. Smaken på vinet är helt strålande - och vinet har en kraftig struktur trots sin ålder. Både tanninerna och syran i vinet ropar: Ge mej mat! Helst sydfransk! Till linserna och ankbröstet är vinet helt perfekt - det är ingen tvekan om att detta är ett matvin och inte ett provningsvin. Trots att vinet innehåller 100% Tannat är det förvånansvärt likt en mogen Bordeaux - och det är samma typ av smaker som möter i glaset. Hade cigarrlådan också varit på plats hade ingen kunnat gissa något annat än Bordeaux Cru Classé.

Vi sitter och kontemplerar om gamla Bouscassé-minnen, och trots nästan sju års ytterligare lagring så känns vinet oförändrat. Det ger ungefär samma upplevelse som i 2001, i den mån man kan minnas gamla smakupplevelser. Det är kanonbra - men fortfarande tufft och en aning rustikt. Inte utan att man börjar fundera om man kommer att leva länge nog för att uppskatta 2005:an som inköptes i förra släppet. Jag går ner och slår i en spik till i Brumontlådan för säkerhets skull.

Hur gick det med spelet då? Jodå, Travkungen brukar alltid få till det och så även denna gång. I näst sista loppet går han all-in på en 40-oddsare på plats. Hästen kommer in som tvåa och ordningen är återställd.

Heinz Schmitt Longuicher Maximiner Herrenberg Riesling Spätlese 2001

Kvällarna just nu är helt fantastiska! Varenda fruktträd i trädgården står i full blom och den regnsjuka känslan från mars är glömd sedan länge. Svärmor och gammelfarmor är på diné i kväll - och middagen inleds med lite småplock och tysk Riesling. Gammelfarmor som för övrigt fyller 99 år i år drack sitt första glas vin i 75-års åldern. Man kan tydligt märka ett spirande intresse - och hon fäller några klockrena provningsnötter under kvällen. Just tysk Riesling är hennes absoluta favorit!

Vi provade Haart's Riesling Halbtrocken 1997 (SB 75803) för ett par veckor sedan - och den flaskan visade tydliga tecken på misshandel någonstans på vägen. Vinet presterade inte heller vad jag hade väntat mej - utan att vara direkt defekt. Jag beställde två flaskor - och den andra flaskan öppnas ikväll. Tyvärr visar den samma symptom som den förra: korken är genomdränkt av vin och det ligger t.o.m lite vin på ovansidan av korken. Innehållet är också i sämre skick än förra gången - det finns smutsiga toner av gammal källare. Puh. Hade jag varit mer noggrann med mina kvitton hade denna gått i retur, helt klart! Att två flaskor ser ut på samma sätt får en att misstänka att hela sändningen har tillbringat en ohälsosamt lång vistelse på en stekhet raststätte vid autobahn. Jag skall kontakta importören och varna!

Istället öppnar jag en nyinköpt Heinz Schmitt Longuicher Maximiner Herrenberg Riesling Spätlese 2001 (SB 98255). Detta vin har provats av både Finare Vinare och Frankofilen (senast idag!) - med väldigt fina recensioner. Vi kan enbart hålla med - och i jämförelse med Haart's blir det nästan smärtsamt gott. Det har allt som vi vill ha i solskenet - en klar antydan till petroleummognad - friska syror - och en smakpalett av citrus och exotiska frukter. Ett enastående köp för 93 kr!

Till den halstrade laxen dricker vi en enkel Chardonnay som jag troligtvis har fått i present någon gång. Mina förväntningar på Lindemans Bin 65 Chardonnay är väldigt låga, är det inte ett typiskt BorderShop-vin? Faktum är att det är förvånansvärt bra - fina exotiska toner med en alldeles lagom dos ek. Självfallet inget konnässörsvin - men helt OK till denna situationen. Kylskåpskallt med solen i ansiktet - och i stora klunkar!

MontGras Reserva Cabernet 2006

En vis man i släkten sa en gång att den största faran för en ung vinkällare är att inte ha färdiga konsumtionsviner. Då min fruga är av det väldigt impulsiva slaget - förvånar det mej aldrig om det plötsligt står sex törstiga gästforskare från Peru med några marinerade revbensspjäll i handen. Då duger det inte att plocka upp en flaska halvgammal Pichon Baron - då är det volym och alkohol som gäller. Både för välbefinnandet av peruanerna och min något för unga vinkällare. Så i sommartider måste det finnas något som både är gott men framförallt inte alltför kostbart, njutbart till grillat och färdiglagrat. Chile?

Långt före bloggosfärens tillkomst var jag med på en blindprovning av chilenska viner mellan c:a 60 - 300 kr. Jag minns fortfarande av att det mest i ögonfallande var likheten på vinerna. Vinet för 60 kr kändes snarlikt det för 300 kr. Det kan man tolka på två sätt: 60 kronorsvinet var extremt prisvärt, eller 300 kr vinet var extremt överprissatt. Min upplevelse var i alla fall att om man skall köpa ett riktigt budgetvin - så är man i en ganska bra sits om man håller sej till Sydamerika.

Min kunskap om Chiles viner är inte stor - och det verkar för övrigt gälla hela den svenska bloggsfären. Jag hittade knappt en enda post om chilenska viner av närmast tusentals testade viner. Det kan ju säkert bero på det jag upplevde i vinprovningen - det finns helt enkelt inga större upplevelser att hämta. Kvällens vin är i alla fall inköpt i sexpack på Bilka Supermarket i Danmark - i syfte att fylla ett kommande ev. bulkbehov. Vinet heter MontGras Reserva Carbernet Sauvignon 2006 och kostade i Danmark 46 DKK per flaska. Samma vin finns på Systembolaget och har då nummer 82514 till ett pris av 99 SEK.

Hur är det då? Vinet kyls lätt och hälls direkt i Riedels Rielsingglas - tvivlar på att det kan fylla upp Riedels Bordeauxglas D-kupa. Doften är helt ren med starka toner av svartvinbärsnickel och solmogna krusbär. Smaken är klart saftig (med en frankofils referensram), men det finns gott om mogna tanniner och en frisk fruktsyra. Eken finns där i bakgrunden och i vissa stunder känns det som att det kanske kanske skulle kunna passera som en god St Emillion.

Det är enkelspårigt - det är saftigt - men det är rent och koncentrerat och passar förbaskat bra till ett ingefärsmarinerat revbensspjäll med cole slaw. Helt vad jag var ute efter helt enkelt. Och hundra ggr bättre än vilken shirazbox som helst från Australien!

PS. Rio Albo från gårdagen är fullständigt odrickbart efter en natt i kylen - det är uppenbarligen något allvarligt fel med denna tappningen. DS.

Ca'Rugate Rio Albo 2006

Smaken är som baken brukar det heta - och det verkar sannerligen gälla för Ca'Rugates senaste tillskott på monopolet Rio Albo 2006 (SB 96042). Sydsvenskans vinskribent vrålar FYND! och utnämner på stående fot Rio Albo till vinet som räddar den svenska sommaren. Allt Om Vin rankar vinet som icke prisvärt - med omdömet "Märklig tung doft. Ung bitskt syrlig smak". Den senare bedömningen verkar för övrigt gälla de flesta andra vinskribenter - det är bara Wine Spectator som delvis ansluter till Sydsvenskans separatistgrupp.

Själv har jag aldrig upplevt ett dåligt vin från Ca'Rugate tidigare, så det är med viss bävan som vi skall prova vinet ikväll till några grillade biffar. Druvsammansättningen är samma som i alla deras röda viner (40% Corvina, 30% Corvinone och 30% Rondinella) - alkoholhalten måttliga 12.0%. Vinet är en ren ståltanksprodukt - och jag känner inte igen denna flaskan från vårt besök hos Ca'Rugate. Är det månne avsett för export från start? Vinet kyls till 13-14 grader före servering - med snabb uppvärmning i glaset av den stekande solen!

Men vad i hela friden doftar det här?! Det känns initialt som att stoppa näsan i en nästan konsumerad påse från Karamellkungen - med stor andel "sockerbitar" kvar. Efter ett tag övergår doften till röda vinbär med ett stråk av sköljmedel. I munnen får jag en spritsig känsla på tungan - och smaken har en ton av jäst. Detta är verkligen inte roligt alls. Vinet tar sej dock samman efter ett tag och visar vissa typiska drag av bittermandel- men godistonerna försvinner aldrig. Doften är nästan frånvarande och mittpartiet är tunt som plånboken efter primörsläpp. Nja, Ca'Rugate - nu föll er gloria en aning på sned. Har något gått snett i tillverkningen? I denna prisklass är t.ex Campolieti ett avsevärt roligare och mer komplext vin.