Santa Duc Les Quatre Terres 2005

Jag vet inte riktigt vad jag skall tro om detta vinet. Sist vi provade det i höstas var det extremt vresigt och mörklagt. Att smaka på vinet kändes som att höra att grannen har rejvparty - man hör bara en massa basdunk och att någon annan har roligt. Jag gillade inte alls stilen på vinet - men hoppades på att lite tid i källaren skulle dra ur de värsta depressionstendenserna.

Ett halvår senare tar vi upp nästa flaska av Santa Duc Les Quatre Terres 2005 - till en morsdags middag vid grillen.

Om jag skall hänföra vinet till uppdelningen i svarta och röda laget - så är detta vinet Black Army. Enligt etiketten skall vinet innehålla en överväldigande majoritet Syrah och Grenache - men det är svårt att tro. Santa Duc måste köra med stenhård extraktion - frågan är om druvmaterialet klarar detta?

Nog har det hänt en hel del med vinet på ett halvår i källaren - nu finns det en hel del mörkare frukt som plommon och björnbär tillsammans med en närmast bonnig framtoning av ladugård och höstack. Vinet är fortfarande väldigt tufft för att vara en CdR. Vi enas om att detta måste vara definitionen av ett rustikt franskt lantvin. Vinet hade utan problem käkat upp en hel tårta Brie de Meaux i alla fall!

Jag är fortfarande ganska tveksam om detta är min likör - men måste ändå medge att man får väldigt mycket personlighet för pengarna. Frågan är om lite mer tid i isoleringscellen kan mjuka upp denna internen.