Chateau Léoville Poyferré 1993

Léoville Poyferré, nästan ett mytisk vinslott i Sverige eftersom det verkar närmast omöjligt att få tag på! Léoville Las Cases finns ju t.ex i fem olika årgångar på SB, inte en enda flaska av Poyferré. Jag stod i kö i ottan till primörsläppet och fick in min beställning 10.02, men Poyferrén var uppenbarligen slut redan 10.01. Kvällens flaska fann jag i en liten vinbutik på Amager för ca två månader sen, och den har egentligen alla odds emot sej. En relativt svag årgång och av dammet på "axlarna" att döma har vinet stått upp i den solbelysta och rumstempererade lokalen i säkert flera år. En vinlagringsfetishist med krav på extradämpade kompressorer hade fått gå i terapi för mindre. Men jag var bara tvungen att köpa när jag fick se den gulfärgade etiketten! (350 DKK) Detta är min första Poyferré och Bordeaux från 1993 någonsin.




Jag vågade inte någon längre dekantering, så fällningen separerades från vinet, som hälldes direkt i glaset. Den initiala doften var som från ett stenbrott eller regn på asfalt, mineral!! Lite rädd sen förra veckans korkskadade Las Cases väntade jag på frukten. Efter några minuter sprack molntäcket upp - lite plommon - lite cassis - en hel del vässad blyerts. Och en envis smak som jag refererar till som fläder (i ett rött vin??). Jag inser efter en timme att detta vinet skulle dekanterats väl i förväg för det blir bara bättre och bättre för varje smutt. Med mer luft och högre temperatur kommer vissa gröna inslag som visar att det nog inte var världens bästa sommar 1993. Vad jag har hört så kör alla Léoville slotten med omvänd osmos för att sänka vattenhalten i musten de år vädret inte riktigt räcker till - därav den otroligt jämna kvaliteten! Vinet är strålande gott och mycket elegant, och har klarat all misshandel den varit med om. Det är inte det bästa vinet jag druckit men en solid 90 poängare om man skall köra Wine Spectator poäng. Bara upplevelsen att dricka ett vin från det året man tog studenten!