Chateau Besvikelse

Chateau Puygueraud 1998 var det första vin som jag köpte en hel låda av till min vinkällare. Inköpet gjordes i blindo på basis av en lovande recension i Dina Viner. Det fanns en hel del som talade för att detta skulle kunna vara ett lovande köp. Iofs ligger slottet ligger i den föga upphetsande S:t Emillion satelliten Côtes de Francs, men det hade nyss inhandlats av ägarna till det ansedda pomerolslottet Chateau Vieux Certan. Det hade för avsikt att bosätta sej i slottet och göra en "mini-pomerol" med hög kvalitet till modesta priser. Helt enkelt ljuv musik för en nybliven vinsamlare!

De första flaskorna var riktiga tanninmonster, med en hel del gröna toner. Jag väntade ett halvår på nästa flaska som då var helt stendöd. Det vinet hade troligen det kortaste drickfönstret jag har varit med om! De resterande flaskorna gick knappt att göra köttgryta på.

Ikväll så skall jag ge mej på en flaska Chateau Puygueraud 2000, upphittad i en fyndlåda i vinbutiken Haart's Wijnhandel i Amsterdam. En klart bättre årgång än 1998 - och visst är jag lite nyfiken på om de har fått ordning på sin mini-pomerol. Att den reas ut i en fyndkorg tyder iofs inte på detta... Vinet innehåller mestadels Merlot med små skvättar av Cabernet Franc och Sauvignon.

Vinet är tätt mörkrött - redan det något helt annat än 1998 års version. Doften är väl sammansatt med kaffetoner och mörka frukter - men tyvärr också en "funky" komponent. Smaken är mogen och silkeslen - och ett bra lyft upp jämfört med den äldre årgången. Men det finns även där en oren ton som förhoppningsvis kan luftas bort. I med vinet i en karaff och vänta i 15 minuter!

Vi tittar på varandra och skakar på huvudet. Vinet doftar nu så korkskadat att man nästan blir illamående. Det finns inget att göra - ut med skiten i vasken. Vår otur med Puygueraud verkar fortsätta.

2002:an säljs som nyhet i september - någon som vågar sej på ett smakprov....