High-class S:t Emillion

Jag har uttalat mej i lite trista och negativa ordalag om S:t Emillion-viner tidigare här på bloggen. Det finns iofs en ofantlig mängd skitvin från just S:t Emillion - kanske pga av slappa klassificeringar (och stor jordareal). T.ex verkar just danska supermarkets vara en magnet av halvkass och halvdyr Merlot-Bordeaux. Men visst finns det en enorm kvalitet också - som såklart kostar vad det förtjänar.

Idag får jag krypa till korset längs en sidenbeklädd golgata, och ta tillbaka alla negativa begrepp! Doktorn kommer på besök och jag har planerat att öppna en gammal julklapp (från just Doktorn faktiskt) - Chateau Angelus 1994. Jag har förvarnat Doktorn om att det kommer att serveras S:t Emillionvin - och han halar upp en flaska Chateau Canon La Gaffelière 1995 vid ankomst. Båda vinerna är klassade som Grand Cru Classé - vilket är en enorm skillnad mot klassificeringen Grand Cru (som nästan alla viner över en viss alkoholprocent kan få i S:t Emillion).

Chateau Angelus: 50% Merlot - 47% Cabernet Franc - 3% Cabernet Sauvignon. Tät röd färg med fina mognadstoner. Doften osar av häststall och röda frukter. Smaken är verkligen oändligt lång och är säkerligen det mest sidenaktiga jag någonsin har haft i min mun. Detta är precis perfekt moget och bland det bästa jag någonsin har smakat. Vojne, vojne.

Chateau Canon-la-Gaffelière: 55% Merlot, 40% Cabernet Franc, 5% Carbernet Sauvignon. Klart mörkare i färgen än Angelusen - och ger allmänt ett klart yngre utseende. Doften är mer sluten och ger mer av mörkare frukter. Smaken är tuffare och detta vinet är inte i närheten av att vara fullmoget - vilket gör att den faller lite bakom Angelusens enorma kraft och charm. Hade detta serverats ensamt hade jag säkert blivit helt lyrisk - för det är verkligen också ett fantastiskt vin. Nu får den finna sej i att missa strålkastarljuset med en halvmeter. Endast en primadonna kan få all uppmärksamhet - och ikväll heter den primadonnan Chateau Angelus 1994!