Kvällens middag är en avtackningsmiddag för en medarbetare i mitt "team", och då jag vet att chefen är en stor älskare av Brunelloviner (och tillika Eurocardinnehavare) - finns det chans till lite gratis mums :-). Efter en snabb besiktning av den 41 sidor långa vinlistan enas vi om att prova CastelGiocondo från Marchesi Frescobaldi. Årgångarna som väljs ut är 2000, 2001 och 2002. Årgångarna är som en berg-och-dal bana i Wine Spectator poäng - 92, 94 resp 85 poäng. Det finns ett visst egenintresse i denna provning - då det ligger några 2001:or i min källare som jag inte har vågat röra än. Kan det vara dags?
2000: Vinet har vissa mognadstoner, men är långt ifrån fullmoget. Doften känns en aning bränd och smaken är det torraste av alla tre. Fin Brunello som kanske saknar lite frukt för att komma upp i absolut topp. Fina syror och tanniner, en solklar tvåa för kvällen.
2001: Ingen tvekan om att detta är det överlägset bästa vinet av alla tre. Färgen är ogenomträngligt blåsvart - utan minsta antydan till mognad. Fortfarande knivskarpa syror och tuffa tanniner - men eftersmaken är som en dröm och håller på i en evighet. Detta vinet skall inte öppnas igen på flera år. Som väntat så gör lite mat på tallriken underverk med syrorna - och vinet känns mer och mer drickmoget.
2002: Vinet är mer åt det klarröda hållet - och initialt från flaskan kommer ganska trevliga toner av röda frukter och bär. Vinet känns utspätt (jmf med de andra två), men är ändå ganska njutbart. De vid bordet som normalt sett bara köper BiB håller detta som vin nr 1. Efter några i minuter i glaset börjar de få syror som finns i vinet vakna till liv - fast på "fel sida". Jag tycker det finns klara toner av sur disktrasa nu.
Slutsats: Wine Spectators ranking av dessa vinerna känns helt korrekt - möjligtvis att 85 p är i högsta laget för 2002:an. Att 2002 är en katastrofårgång bekräftas, och man kan undra varför inte CastelGiocondo nedgraderades detta år till en Rosso di Montacino - för det är ungefär det som man får i glaset.
Vad gäller restaurang S:t Markus Vinkällare så får jag väldigt blandade känslor. Restaurangen ligger i Malmös finaste restauranglokal - i källarvalven till ett medeltida nunnekloster. Vinlistan och på det sätt som de hanterar vinerna känns som världklass. Men maten är ett under av tristess och dålig fantasi - inte direkt dåligt - men bara trist. Som överfet stadshotellsmat från 1985. Nästa gång skall jag beställa kallskuret och en flaska CastelGiocondo Riserva 1997. 11oo kr för den flaskan måste vara ett fynd!!
2 kommentarer:
Härlig post och intressant läsning! Precis som du säger - 1100 kr på restaurang är rena kapet för 1997 Castelgiocondo Riserva. Kostade ju ändå bortåt 700 på systemet, och fick 98p av Suckling. Vi vill hemskt gärna veta om den sovande jätten börjar vakna...
Skall dit snarast och prova - tyvärr lyckades jag inte få upp det vinet på chefens kortkredit..
Skulle lottoraden gå in så finns ju lite DRC viner till (i sammanhanget) normala priser.
Skicka en kommentar