söndag 4 maj 2008

Crozes Hermitage Graillot 2005 vs. Gilles Robin 2004

Att handla Alain Graillots viner i Sverige är ungefär i samma nivå som att köa för Springsteenbiljetter. Det gäller att ta ledigt från jobbet och göra upp en plan of attack. Man kan lätt tro att alla européer ställer blåstället eller attachéväskan när Graillot skickar iväg lastbilen - men det är inte sant. Det räcker att åka över till Danmark för att inse att den extrema hypen är enbart svensk. Eftersom jag har turen att ha tillgång till en dansk adress räcker det att logga in på http://www.bichel.dk/ och handla Graillot över Internet. Lugnt och fint. För övrigt ligger redan en låda av hans 2006:or i källaren. Än har inte La Guiraude 2006 släppts i Danmark - men den lär komma inom kort den också (här kan man ana vissa efterdyningar från mina ändlösa förhandlingar med Monopol på Vinforum).



Därmed inte sagt att jag tycker Graillot är överskattad - för han gör verkligen helt fantastiska viner i en trevlig prisklass. Men han är inte ensam i världen om att göra bra Crozes-Hermitage. En annan duktig producent som ligger nästan i samma nivå är Gilles Robin, vars Cuvée Alberic Bouvet också säljs via Systemet. Ikväll skall de få gå ett race tillsammans!

Gilles Robin 2004: Vinet har en skolboksaktig norra-Rhône-Syrah-doft av något som jag kallar för blåbär eller björnbär. Vinet är fortfarande väldigt ungt men är fullständigt öppet och väldigt charmigt. Detta är inte helt olikt Delas Les Launes 2005- även om det finns mer kraft och komplexitet. Vinet har konstigt nog en begynnande mognadston i färgen - men det märks inte i smaken.

Graillot 2005: Detta är något helt annat! Vinet är betydligt hårdare extraherat och tanninerna är rejält tuffa. Doften har samma övertydliga Syrahkaraktär som Gilles Robinvinet. Tidigare har unga Graillotviner ofta dragits med jobbiga nivåer av fruktsyra - men det verkar inte gälla för 2005:an. Detta kommer att bli riktigt bra med ganska många år i källaren!
Det pratas ofta om charkuterier och rökta korvar i samband med Crozes-Hermitage - men det är en doft som jag sällan lyckas hitta. Det finns i alla fall inte ett spår av prickig korv i någon av dessa vinerna. För konsumtion idag så är Gilles Robin-vinet den givna vinnaren - på sikt kommer säkerligen Graillot att slå till vänsterblinkersen.

2 kommentarer:

Frankofilen sa...

Vad säger du - Graillot producerade ju en hundrapoängare 2004!
Nej men visst är Graillot-hysterin lite märklig i Sverige. Det går väl kanske att återknyta till sortimentet och släppolicyn med all hets - samt all hype från vinjournalisterna. Jag älskar hans viner, men som du säger finns det massor av jättespännande producenter i CH som man gärna skulle köpa här hemma om de bara dök upp: tex Domaine des Hauts Chassis, Domaine Belle, Domaine Combier, négocianter som Tardieu-Laurent m fl. Yann Chave svischade förbi som hemlig låda hos Tryffelsvinen om jag minns rätt men får gärna återkomma. Domaine de Rémizières vore spännande att prova för att se vilka monster man gör där nuförtiden. Det är lätt att bli avundsjuk här uppe när man hör om närheten till Danmark...

MMM sa...

Aha! Kronstams hundrapoängare!

Jag har ingen jättekoll på alla producenter i norra Rhône - men det finns en hel del att få tag på "året runt" i Danmark. Chave, Rostaing, Guigals toppar...

Släppolicyn i Sverige gör att man har en halvtimme att köpa det de vill - och det skapar en grym flockmentalitet. Jag är rätt säker på att de danska vinkonsumenterna (generellt) har en större integritet i sina vinval. Gillar man det inte så köper man det inte, helt enkelt. Känslan av "nu eller aldrig" uppstår inte på samma sätt.

M.a.o. så ligger det nog en hel del Graillot i svenska källare, hos folk som egentligen föredrar annat. Hur skall man kunna värja sej när varje journalist i Sverige vrålar "KÖP"...

Fast jag skall inte börja gagga igen som på vinforum - det är nästan självdestruktivt - men väldigt svårt att hejda.