fredag 3 oktober 2008

Chateau Coufran 2005

Om definitionen av att vara medelålders år 2008 är att man har handlat härtappad Bordeaux på Systembolaget - får jag nog erkänna mej till den gråa charmens skara. När jag fyllde 20 år fanns det fortfarande rester kvar på Systembolaget av traditionen att importera Chateau Coufran och Verdignan med tankbåt till Falkenbergs buteljeringsanläggning.

Min allra första vinprovning som ordförande i Chalmers Munskänkar (vi hade inget med Munskänkarna att göra) runt 1995 var just en vertikalprovning av Chateau Coufran från 1982 och framåt. Jag minns fortfarande hur fullständigt betagen jag var av Coufran 1989 (som var den verkliga stjärnan i provningen). Om jag skall vara ärlig så undrar jag om inte den flaskan har lite skuld till att jag bloggar överhuvudtaget. Etiketten på kvällens flaska benämner vinet som le Pomerol de Médoc. Det är tunga ord men har sin förklaring. Chateau Coufran är nämligen något så ovanligt som ett Merlotdominerat vin från Haut-Médoc. Tvärs över vägen ligger Chateau Verdignan (samma ägare) som är ett traditionellt Cabernetbaserat vin.



Jag köpte en halvlåda av Coufran och Verdignan 2005 på Systembolaget förra sommaren. Hade egentligen gett upp allt hopp om dessa slott efter de rysliga viner som dessa slott producerade på 90-talet - men 2005:orna hade plötsligt alla mätarna på topp igen. Ikväll tar vi första flaskan till en Boeuf Bourgignon.

Vinet har fantastisk tät, nästan fluorescerande röd färg. Det doftar rostade ekfat och ungdomliga röda vinbär. I munnen är det som en morgontrött tonåring - det är lite nymornat vresigt. Vi sitter och skrattar åt varandra efter ett tag - vinet färgar våra läppar och tänder knallblåa. Det är nästan omöjligt att bedöma vinets potential idag - det krävs säkert flera års lagring innan detta går att dricka med större njutning. Vinet är dock koncentrerat och rent, med massor av frukt och fina ektoner! Detta kan nog bli riktigt bra med tiden.

Vi ställer undan flaskan för luftning över natten och öppnar en flaska Col d'Orcia Brunello di Montalcino 2001 (SB 12357). HOLY SHIT vad dåligt detta vinet är. Jag tror knappt det är sant - vinet smakar direkt utspätt med vatten. Runt den tunna vattniga smaken av bittermandel sitter en felskräddad ekkostym. Eftersmaken är obefintlig. Detta vinet är troligtvis redan för gammalt trots att det bara är en 2001:a. Denna lorten är den enda Brunellon som finns att köpa i systemets grundsortiment - den borde med omedelbar verkan bytas ut mot Angelinis Brunello.

7 kommentarer:

Anonym sa...

faktiskt inte något större fel på vinet, det är dock iget att slå handvolter över, men tror det är du som lagrat sönder det, prövade du det innan du stoppade undan det? pröva årg som finns ute nu så får du se att den äe fullrt drickbar

MMM sa...

Anonym> Alla hyllningar och sågningar på denna sida är subjektiva.

Jag står för min sågning av Col d'Orcia. Det var utan tvivel det sämsta Toscanavin jag druckit på lång tid. Kanske ett av de sämsta vinerna jag har druckit i år. Jag tvivlar på att detta var bättre när jag köpte det - en Brunello från 2001 skall ha många år framför sej. Det är möjligt att 2003:an är bättre - men jag gamblar inte bort 250 spänn på det.

MMM sa...

Vinet får ganska bra professionella bedömningar (89 WA och 88 WS poäng). Men "real-life" bedömningarna på Cellartracker är inte nådiga - det är sågning vid fotknölarna av nästan alla testare. Har verkligen Suckling och Galloni fått smaka samma vin som vi? Jag borde dragit öronen åt mej...

Anonym sa...

Jag har en ensam Col d'Orcia i källaren från 2002 som jag antagligen fått i present. Jag måste ha druckit någon dålig tidigare för jag har aldrig haft lust att dricka den och med tanke på året så blir man ju inte mer sugen precis.. Får bli såsbas eller nåt.

MMM sa...

Jag vågar knappt tänka på hur 2002:an av detta smakar... Där sågar även Wine Spectator och ger 77 poäng. Du kan väl ta en smutt och posta dina intryck!

Anonym sa...

Jo jag lovar att ta en klunk och berätta innan jag reducerar ner det till en rödvinssås för två...

Anonym sa...

Tog häromveckan en Chateau Coufran 1988 som legat i vår matkällare sedan inköpet. Den smakade bra efter öppnandet men när den stått i två dagar 3/4 full och igenkorkad så hade den vuxit tii sig rejält i smakhänseende.